Sida 115
Spekulation ...
drog han sig tillbaka till privatlifvet. Den för sin fasta och af partisinnet oberörda karakter högt värderade mannen dog d. 1 Okt. 1845. -- 3. John Poyntz S., femte earl of S., den förres brorson, född 1835, ingick i underhuset 1857 och i öfverhuset 1858 samt var vicekonung af Irland 1868--74 och 1882--85. Anhängare af Gladstone, var han lordpresident i Privy council 1880--82 och Febr.--Aug. 1886.
Spencer, Herbert, engelsk filosof, föddes i Derby d. 27 April 1820. Han studerade först ingeniörfacket, men egnade sig från 1845 åt vetenskapen, särskildt naturforskningen och filosofien. År 1848 blef han medarbetare i den inflytelserika veckoskriften »The Economist». Under 1850-talet publicerade han en mångfald essays i Englands mest ansedda tidskrifter. Hans första arbete i bokform utkom 1850 under titeln Social statics, or the conditions essential to human happiness specified and the first of them developped, och fem år derefter utkom hans första arbete inom systematisk filosofi, Principles of psychology. Från 1860 har han i första rummet egnat sig åt utarbetandet af en sammanhängande, utförlig framställning af hela sitt filosofiska system. Af detta kolossala verk, som kallas A system of synthetic philosophy, äro följande delar hittills utkomna: I. »First principles» (1862; 2:dra uppl. 1871; »Utvecklingsläran»; öfvers. af V. Pfeiff 1883), innehållande så att säga S:s metafysik, under formen af en redogörelse för allt tänkandes och all erfarenhets yttersta förutsättningar och de allra allmännaste lagar, som förena alla specialvetenskaper till ett helt, samt särskildt utvecklande förf.:s åsigt om förhållandet mellan religion och vetenskap; II. »The principles of biology» (1864), om det organiska lifvets förutsättningar och utvecklingsformer; III. »The principles of psychology» (1870), om själslifvets utveckling; IV. »The principles of sociology» (1876 o. ff., under utgifn.), om samhällena och deras utvecklingsformer; V. »The principles of ethics (1879, öfvers. af I. Flodström under titel: »Grunderna för etiken» 1884), innehållande moralfilosofiens analytiska del. Utom detta sitt förnämsta arbete har S. utgifvit flere delvis ganska omfattande skrifter, bl. a. Education, intellectual, moral and physical (1860, »Uppfostran» 1883), innehållande en originel pedagogisk teori; The study of sociology (1873; »Inledning till samhällsläran», öfvers. af V. Pfeiff 1880), som redogör för samhällsvetenskapens uppgifter och de egendomliga svårigheter af olikartad natur, som denna vetenskap har att bekämpa; trenne serier Essays, scientilic, political and speculative (1858, 1863 och 1868; ett urval i öfvers. af psevd. Robinson under titeln: »Behaget och andra uppsatser», 1888); The man versus the state (1884), en opposition mot utvidgandet af området för statsmaktens verksamhet och reglementerande; samt derjämte under biträde af flere fackmän ett stort samlingsverk, innehållande i tabellform uppställda redogörelser för de vigtigaste fakta, som tillhöra samhällsvetenskapen, Descriptive sociology, or groups of sociological facts (8 del., sedan 1867; under utgifn.).
S:s filosofiska system ansluter sig historiskt närmast till den engelska empirismen. Men under inflytande af Hamiltons och Mansels mera kritiska riktning har S. ej stannat vid Stuart Mills och Bains sensualism, utan höjt sig till en mera intellektualistisk ståndpunkt. Och, under det att flertalet bland de engelske filosoferna öfvervägande syssla med analys och detaljundersökningar, går hela S:s filosoferande ut på att genom alltomfattande syntes förena massan af analytiskt funna erfarenhetsfakta till ett enda helt. Dermed har han blifvit vår tids djerfväste filosofiske systembyggare. Och då han bygger sitt system på alltigenom naturvetenskapliga utgångspunkter och till princip har samma grundtanke som den, hvilken gjort Darwins namn odödligt, så har hans filosofi i så mycket träffat just det för vår tid utmärkande i skaplynne och åskådningssätt, att man lätt förstår hvarför han allmänt prisas såsom nutidsfilosofen framför alla andra. Filosofien är enligt S. den allt till ett helt sammanslutande kunskapen (»the completely-unified knowledge»). Ett dylikt systematiserande, enande arbete hafva de empiriska vetenskaperna hvar för sig att utföra inom sitt område. Filosofien är den unirversella disciplinen, som på sådant sätt enar allt. Den sysselsätter sig sålunda icke med några som hälst enskilda företeelser såsom sådana, utan har att uppsöka de universella lagar, som i sin ordning reglera de olika normer, som specialvetenskaperna hvar för sig upptäcka på sina skilda områden. Äfven filosofien handlar sålunda om det relativa. Det absoluta är nämligen enligt S. ovetbart. Detta ådagalägger han genom en kritisk redogörelse för förhållandet mellan religion och vetenskap. Han utgår dervid från att man aldrig får antaga, att af motsatta meningar den ena är fullkomligt sann, den andra alltigenom falsk. Hvarje osanning har tvärtom en själ af sanning. Och denna finner man genom att söka upp det, hvari de motsatta meningarna äro ense. Detta gäller ock om den äldsta, vanligaste och djupaste af alla meningsmotsatser, om den mellan religion och vetenskap. Det gäller då att finna den kärna af sanning, hvari dessa ytterst kunna förenas. Religionens grundfråga är den om verldens väsende och upphof; i förhållande dertill bilda enligt S. de praktiska lärorna blott senare tillsatser. Men vare sig religionen sökt lösa frågan om verldens upphof på ateistisk, panteistisk eller polyteistisk ståndpunkt, har den alltid kommit till något motsägande och ofattbart, ytterst beroende derpå att vi ej kunna fullt tänka ut tanken om en verklighet utan uppkomst. Blott i ett äro alla religioner sålunda ense, i hänvisningen till ett absolut mysterium, en yttersta grund, som af ingen menniskotanke kan fattas, utan blott genom ofullkomliga symboler för känslan antydas. Och på samma sätt förhåller det sig med vetenskapen. Äfven de högsta vetenskapliga begreppen blifva, om de fattas i absolut bemärkelse, sjelfmotsägande. Redan begreppet absolut grund innebär en motsägelse, ty grund är det, som står i relation till en följd, men absolut det, som alls
Källa: Project Runeberg ·
