Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Spiraea

Ämne: Växtsläkten och örter (korta släktartiklar) · Växter och botanik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 264 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Spiraea L., bot., ett artrikt slägte af örter och buskar, bildande typen för en särskild grupp, Spiraeae Juss., inom nat. fam. Senticosae L. (kl. Icosandria L.). Slägtet har 2 svenska arter, som äro örter med mångårig jordstam, parbladigt delade blad och en mängd små, hvita blommor i starkt förgrenade knippen. De många utländska arterna äro mestadels buskar med oftast hela blad och blommorna hvita l. röda, samlade i rika spiror eller i knippen. Blomfodret är djupt 5--7-klufvet, kronbladen 5--7, ståndarna många, frukten bestående af 5--12 kransställda, kapsellika karpeller, som äro fria sinsemellan och från fodret, två--flerfröiga, öppnande sig längs inre kanten. De flesta arterna äro utbredda öfver nordliga Asien, Japan, Kina, norra Amerika samt ett tiotal i Europas mellersta och något sydligare land, mest i bergstrakterna. Af dessa odlas ett stort antal med mångtaliga varieteter i våra trädgårdar för det prydliga bladverket och de vackra blommorna. En bland de praktfullaste är S. ariaefolia, med stora plymlikt hängande pyramidaliska knippen af en otalig mängd små, hvita blommor. Förvildad finnes i Sverige S. salicifolia, med ljusröda blommor i små axliknande spiror. S. Filipendula L., »brudbröd» (med många andra namn i folkspråket), har rottrådarna här och der uppsvällda till små knölar (»bröd», »svinbröd» etc.); den är allmän på ängsbackar. S. Ulmaria L. (»mjödört», »elggräs» m. m.) växer å fuktig mark. Dess blad hafva en honingsliknande lukt och hafva användts till att gnida insidan af bikupor och bikupsbottnar för att göra bostaden behaglig för bina. Dessa båda arter hafva äfven användts såsom urindrifvande o. s. v. O. T. S.