Starr

Starr, starrgräs, Carex L., bot., benämnes ett mycket artrikt slägte bland halfgräsen, nat. fam. Cyperaceae S:t Hil. (se d. o.), som förekommer allmänt, vanligast i kärr, vid sjöstränder eller i vattensamlingar, men äfven med flere arter håller till på torra lokaler, såsom ängsoch skogsbackar. Blommorna äro skildkönade, men de flesta arterna äro sambyggare (kl. Monaecia L.) och endast några få tvåbyggare, med han- och honblommor på skilda stånd. Blommorna äro samlade i ax, antingen enkla eller sammansatta af småax, och sitta i toppen af stjelken, med hanaxen efter regeln öfverst. Dessa sistnämnda äro icke sammansatta och bestå af en mängd små blommor, hvar och en med sitt skärmblad och bildad endast af de 3 ståndarna utan några kalkblad. Honaxen äro sammansatta, och hvarje honblomma är bildad af ett tvåköladt, flasklikt, sammanvuxet blad, utriculus (motsvarande andra monokotyledoners »förblad»), vanligen benämndt »kalk», ur hvars mynning pistillernas märken (2 l. 3) skjuta fram för att emottaga det med vinden kringförda frömjölet. Frukten är en trekantig nöt, innesluten i den efter blomningen qvarsittande kalken, som nu i floristiska arbeten ibland kallas »fruktgömmet». Bland de inhemska arterna är sandstarren, C. arenaria L., bekant för sina mycket långa, greniga och vidt kringkrypande, gråaktiga jordstammar (stoloner), hvilka äro tjenliga till bindande af flygsand och för detta ändamål äfven planterats. Dess jordstam har förr varit officinel, radix caricis arenariae, och var använd såsom ett ersättningsmedel för sarsaparillrot (R. sarsapar. germanicae). Äfven den brunaktiga jordstammen af C. hirta L. har förekommit å apoteken i st. f. C. arenaria. En tillhörande art är äfven lappskogräset, C. vesicaria L. Starrarterna äro dåliga foderväxter (»magert starrbete»), emedan de äro saftlösa, torra och ofta så rika på kiselsyra, att många arters trekantiga strån och bladkanter äro hvassa och skärande. O. T. S.