Starr, med. 1. Grå starr l. katarakt, såsom den vetenskapliga benämningen är, utgöres ingalunda af en hinna i ögat, såsom läkarna fordom antogo, och som ännu en del personer utom läkareyrket föreställer sig, utan beror derpå att kristall-linsen inuti ögat fördunklas. Den grå starren förekommer i alla land, sannolikt någorlunda lika talrikt öfverallt, fastän man tyckt sig finna, att den mera ofta iakttages i nordligare land och i dem med tempererade klimat. (Möjligen är detta antagande beroende derpå att operationer oftare i dessa företagas, emedan de väl öfver hufvud taget äro eller åtminstone varit bättre försedda med operatörer.) Den grå starren förekommer i alla åldrar, vanligare dock hos gamla personer. Linsen undergår med tiden hos alla en förändring, bestående deruti att den blir mer och mer hård; dess kärna begränsar sig mera från barksubstansen, och just i det mellanliggande lagret uppträda i regel dunklare punkter och strimmor, början till grå starr. Härvid stannar det dock hos de fleste, och synförmågan inskränkes ej deraf i märkbar mån. Hos andra går fördunklingen vidare, och nu uppstår skymmel för synen småningom och, om patienterna hinna upplefva det, fullkomlig oförmåga att se, äfven större, föremål. Till sist inträffar blindhet, dock ej så fullständig, att förmågan att urskilja mörker från ljus förloras -- så framt ingen annan sjukdom i ögat förefinnes. Starren är då hvad man kallar mogen och färdig att opereras. I nödfall kan man operera något tidigare, men erfarenheten har till fullo ådagalagt, att resultatet af sådana operationer i regel är mera vanskligt.
Men äfven hos yngre personer kan grå starr uppkomma, utan att man dertill kan, i de flesta fall åtminstone, spåra orsaken. Vissa allmänna sjukdomar, såsom sockersjuka, dragsjuka och, något mera tvifvelaktigt, äfven andra, betinga uppkomsten af grå starr, men i synnerhet är det andra sjukdomar inuti ögat, som dervid äro fruktsamma. En mängd inflammationer i ögats olika delar, i all synnerhet den kärlrikaste, regnbågshinnan, och kärlhinnan, om de ej botas, medför genom nutritionsrubbningarna, nästan med säkerhet, förr eller senare grå starr. Således visar den sig äfven vid glaukom (grön starr), då denna för länge sedan åstadkommit fullständig blindhet. Just derför är det af yttersta vigt att noggrant pröfva synförmågan hos patienter, som lida af grå starr. Kan ej skilnad mellan ljus och mörker fullt tydligt uppfattas, eller kan patienten ej redogöra för i hvilken riktning ljuskällan befinner sig, då är förhållandet i hög grad misstänkt; är blindheten fullständig, kan ingen operation för starren skaffa den ringaste del af synen tillbaka. Hos mycket närsynta personer, hvilka ej sällan träffas af s. k. retinalaflossning och slutligen blifva kataraktösa, är faran för en resultatlös operation alltid mycket stor, äfven om någon grad af ljusperceptionsförmåga finnes qvar.
Grå starr uppkommer äfven, om linsen såras; genom i ögat inträngda främmande kroppar, knif- och glasspetsar, skärfvor af glas eller sten m. m., kan, äfven om de ej stanna qvar, linsens kapsel blifva öppnad. Linsens massa kommer då i beröring med vätskan i främre kammaren, och dess fördunkling är oundviklig. Detta slag af starr förekommer i vissa land, och deribland i vårt, mycket oftare än i andra, till följd af att så många hafva att förrätta arbeten, som mera än andra utsätta för sådana olyckor. Bergsprängare och smedsarbetare lemna en förfärande stor kontingent till dessa s. k. traumatiska starrar. Ofta nog är starren härvid det jämförelsevis minsta onda; de främmande kropparna stanna nämligen mestadels qvar i ögat och kunna på linsen göra vida mera skada än starren; inflammationer, ibland häftiga, ibland mera smygande, ödelägga esomoftast ögat, och det allra värsta är, att denna inflammation kan sprida sig till det andra ögat och deri förorsaka en nära obotlig inflammation och förlust äfven af detta. Det ursprungligen träffade ögats borttagande i tid är fördenskull ofta påkalladt, just med hänsyn till möjligheten af denna s. k. sympatiska ögoninflammation (hvilken visserligen äfven kan förekomma vid andra tillfällen än traumatisk starr).
Äfven hos barn förekommer starr, ja så tidigt, att dess egenskap af medfödd ej låter bestrida sig. Vanligen går det med denna, såsom med åldersstarren, den tilltager småningom, tills hela linsen blifvit fördunklad. Men i andra fall är fördunklingen stationär, d. v. s. går ej öfver de gränser, som den från början innehaft. Åtskilliga former af sådana stationära starrar förekomma, den vanligaste den, då endast ett intermediärt lager, såsom en sammanhängande hylsa, är fördunkladt i midten och periferien deremot fullt klar. I sådana fall kunna patienterna se hjelpligt nog, antingen tvärsigenom den tunna hylsans båda väggar eller på sidan om densamma. Är synen otillräcklig, hjelpes saken ej med en vanlig starroperation, utan med bildande af en förlängd, artificiel pupill, som insläpper ljusstrålarna på sidan om det fördunklade partiet -- för så vidt detta ej är alltför bredt.
Hos äldre personer är starren vanligast hård till sin hufvudmassa; endast de ytligaste lagren äro mjukare. Hos barn är den tvärtom lös; hos medelålders personer består starren vanligen af en liten fast hinna med ett rikt lager lös barksubstans. Der inflammationer i iris- och ciliarkroppen framkallat starrbildningen, kan starren blifva än mera fast, ja till större eller mindre del kalkvandlad -- kritstarr --, och der är den dessutom fastväxt vid iris, hvilket fordrar särskilda försigtighetsmått före och under operationen.
Igenkännandet af grå starr är i dess början svårt, åtminstone vid direkt undersökning. Pupillen kan se ganska svart och klar ut och starren ändå vara tämligen långt framskriden. Med ögonspegelsundersökning och vid sned belysning (medelst koncentration med en glaslins från lampsken i fördunkladt rum) upptäckas dock af en van undersökare äfven de obetydligaste fördunklingar i ögats lins, liksom i dess ljusbrytande medier i öfrigt. Då starrbildningen framskridit längre, synes den såsom en hvitgul eller gråbrun fläck i pupillen. Om mognadstiden för grå starr hos äldre personer kan man aldrig med full säkerhet yttra sig. Äro strimmorna många och oregelmässiga, häntyder detta på en hastigare utveckling, de finare och mera reguliera på en långsammare. Men ganska ofta inträffar motsatsen af hvad man väntat. Fall gifvas, då en starr, som i början utvecklar sig hastigt, derefter står nästan stilla år, ja decennier igenom; i andra kan den blifva mogen på ett år. Så länge starren uppträder endast i det ena ögat, bör den icke opereras. Synen blir i bästa fall så olika på båda ögonen, att patienterna hafva af sin nyvunna syn mera obehag än gagn, ja öfverhufvud bör med operationen väntas till den tidpunkt, då det andra ögat ej mera gör väsentligt gagn, ifall, såsom oftast är förhållandet, starrbildningen försiggår ojämnt på båda ögonen.
Ingenting annat hjelper för grå starr än operation, och intet medel finnes som kan hindra dess utveckling. Alla kurer medelst ögonvatten, elektricitet eller hvad de heta må äro absolut vanmäktiga, och detta är till och med ej alltid deras värsta fel.
Operationsmetoden rättar sig efter omständigheterna. Hos unga personer och för mjuka starrar gör man operation medelst en nål, som införes i ögat och öppnar linsens kapsel. Linsmassorna komma i beröring med vatten vätskan, som efter hand absorberar hela starren. Dock kan man blifva nödd att göra operationen om igen. -- Den grå starren hos äldre personer opereras numera uteslutande genom starrens uttagande ur ögat: extraktion. Metoderna härför äro mångahanda; dock afvika de i allmänhet ej särdeles mycket från de grundsatser, hvilka fastställdes af v. Gräfe. Således hör till operationen en incision i hornhinnans periferi, vanligast gjord uppåt och mer eller mindre bågformig; uttagande af ett stycke iris, det som ligger i vägen; öppnande af linskapseln med särskildt instrument och den fördunklade linsens utkramande ur ögat. Så mycket som möjligt måste alla starrester aflägsnas och såret derefter noggrant renas. I vanliga fall läkes detta inom andra till tredje dagen. Ibland uppträda visserligen, utan att något obehag vid operationen inträffade, efteråt inflammationer, som i mer eller mindre grad omintetgöra resultatet; dock har detta missförhållande blifvit alltmera sällsynt, sedan operationens teknik blifvit fullkomnad och den antiseptiska metoden, i tillämpliga delar, tagits till hjelp. I forna tider ansåg man det redan för ett godt resultat om 3 af 5 starrextraktioner lyckades väl; nu har man kommit derhän att anse 2 fall fullständig synförlust och 6 à 8 med halfgod syn af 100 opererade ögon såsom ett ej mer än tillbörligt resultat. Efter operationen måste patienterna bära glasögon, så starka, att de ersätta den ljusbrytning, som normalt sker genom ögats lins, till följd af ackomodationens förlust, olika glas för olika afstånd. -- Hos husdjur förekommer grå starr jämförelsevis sällan, utom hos äldre hundar, som ganska ofta angripas af detta lidande.
2. Svart starr, fullständig blindhet. Se Amauros. -- 3. Grön starr. Se Glaukom. Rsr.