Statsrätt

Statsrätt, sammanfattningen af de rättsnormer, som regelbinda staten i dess verksamhet, inom statsområdet (inre statsrätt) eller i förhållande till andra stater (yttre statsrätt). Statsrätten motsvaras af jus publicum, offentlig rätt hos romarna. Dock är det moderna begreppet statsrätt mera inskränkt. Derifrån äro afskilda såsom särskilda rättsgrenar kriminaloch processrätt äfvensom religionsrätt, eller hvad man i de kristna europeiska staterna kallar kyrkorätt. Statsrätten i nuvarande bemärkelse angifver det land, inom hvilket staten verkar, och det folk, öfver hvilket staten herskar, statsmaktens organisation, rättigheter och åligganden samt verksamhetssätt. Som emellertid den yttre statsrätten ej är annat än folkrätten, sådan den skall tillämpas af den enskilda staten, vare sig dertill hörande rättsregler tagit form af positiva rättsbud för staten eller stannat vid att iakttagas såsom allmänna folkrättsregler, så hänföras de den yttre statsrätten tillhörande bestämningarna ej under hvad man vanligen inbegriper under statsrätt. I de konstitutionelt styrda landen grenar sig statsrätten i två rättsdiscipliner, nämligen statsförfattningsrätt, som utvecklar innehållet af statsförfattningens bestämmelser (se Statsförfattning) och statsförvaltningsrätt (se Förvaltning). I de absolut monarkiska staterna gifves endast statsförvaltningsrätt. Statsrätten, bör noga skiljas från statskonsten (se Politik). H. L. R.