Statssekreterare

Statssekreterare, jur., benämndes i Sverige, från förra hälften af 1600-talet (1634 års R. F.), till 1809 de kansliämbetsmän, som jämte sin ställning såsom bisittare i kanslikollegiet hade till uppgift att »utarbeta, kontrasignera och expediera alla ärenden, som antingen för K. Mit allena eller i sittande råd föredragas» (1719 års kansliordn.) I rådet hade statssekreterarna före 1809 endast under en kort öfvergångstid. (1697--1709) plats och buro derunder titeln statsråd. Statssekreterarna, som dessförinnan varit två, af hvilka den ene hade särskild befattning med utländska bref och ärenden, blefvo under frihetstiden, (enligt 1719 och 1720 års kansliordn.) tre, nämligen en för utrikes-, en för krigs- och en för inrikes-civil-ärenden. Genom 1773 års kansliordning blefvo statssekreterarna fyra, i det att inrikes statsexpeditionen delades i två: inrikes-civil- samt handelsoch finansexpeditionen. Den sålunda inrättade särskilda handels- och finansexpeditionen upphörde emellertid 1793 och återupprättades icke före 1809. Från och med år 1777 tillsattes ej häller någon statssekreterare för utrikes ärendena. Äfven enligt 1809 års R. F. skulle fyra statssekreterare finnas, nämligen en för krigs-, en för civil-, en för finans- och en för ecklesiastikärenden. Dessa statssekreterare voro emellertid ledamöter af statsrådet, då de der föredrogo sina respektive ärenden; i utomordentligt statsråd skulle de alla fyra vara bisittare. Med statsrådets omdaning 1840 upphörde det gamla statssekreterareämbetet i Sverige. I flere andra land bibehålles ännu benämningen för vissa högre ämbetsmän, som dock i de särskilda landen intaga väsentligen olika ställning. I Norge är statsekretæren chef för den norska regeringens »fællescontor» och har i denna egenskap att föra protokoll öfver regeringens förhandlingar och beslut, förvara statsrådsprotokollen och rikssigillet m. m. I Tyska riket, der rikskansleren är den ende egentlige ministern, finnas flere statssekreterare, som utöfva de högsta riksämbetena under honom och äro hans ansvarige ställföreträdare för särskilda grenar af riksstyrelsen. Af de engelske kabinettsministrarna kallas sex statssekreterare (secretary of state eller principal secretary), nämligen en för hvartdera af utrikes-, krigs-, inrikes- och kolonialdepartementen, en för Indien och en för jordbruket. I Nord-Amerikas Förenta stater nämnes chefen för det regeringsdepartement (State department), till hvilket utrikesangelägenheterna, statssigillets förvarande, lagarnas publicerande m. m. höra, statssekreterare (secretary of the state), under det att cheferna för fyra andra departement bära titel af sekreterare. (Jfr Minister, Ministerstatssekreterare och Statsråd.) K. H. B.