Staupitz

Staupitz, Johann von, Luthers vän och gynnare, född i Meissen, blef 1503 generalvikarie för augustin-orden i Tyskland. Besjälad af en verklig, från de kyrkliga formernas ensidighet frigjord fromhet, omfattade han tidigt Luther med varmt intresse. Han stod honom bi under svåra själsstrider och förmedlade 1508 hans kallelse till professor i Wittenberg, hvars universitet S. varit med om att stifta (1502) och der han sjelf till 1512 innehade en professur. För att icke nödgas uppträda i reformationens strider nedlade han generalvikariatet 1520. Död. 1524 som abbot i ett benediktinkloster i Salzburg. I sina skrifter, De amore Dei, De fide christiana m. fl., utgifna af Knaake (1867 ff.), röjer S. en stark böjelse för reformationens läror, men af en hufvudsakligen kontemplativ, i munkväsendet invand natur, vågade han icke tillämpa dem i deras praktiska konseqvenser.