Stavanger

Stavanger, stad i sydvestra Norge, på Jäderen, vid Jäderbanan och inloppet till Buknfjorden. 23,911 innev. (1885). Under medeltiden var S. sätet för ett biskopsstift, som omfattade södra delarna af Norges kustlandskap (Agder och Ryfylke) samt fjälldalarna Hallingdalen och Valdres. Den från denna tid härrörande domkyrkan, som ännu är en väldig och intressant byggnad, är uppförd i rundbågsstil, med undantag af koret, som byggdes efter en brand 1272, i elegant spetsbågsstil. 1682 flyttades biskopssätet till Kristianssand, efter hvilken stad stiftet fick sitt namn. S., som under medeltiden var en obetydlig stad, låg äfven efter reformationen länge nere och förlorade 1686 t. o. m. sina stadsprivilegier till förmån för Kristianssand, men återfick dem 1699. År 1769 hade staden 2,154 innev., 1815 hade den 2,513. Efter denna tid började en för S. mycket gynsam period, på grund af de stora sillfiskena i dess närhet, och så länge dessa varade, gick staden raskt framåt. Derjämte har en betydande skeppsfart utvecklat sig i S. Vid 1885 års slut egde S. 43 ångfartyg, med en drägtighet af 12,880 tons och en besättning af 504 man, samt 565 segelfartyg (98,857 tons och 4,202 man). Staden har två kyrkor utom domkyrkan, en latinskola, en större privat skola, museum, skeppsvarf, mekanisk verkstad, konservfabrik m. m. Y. N.