Stonehenge

Stonehenge [stånhändj], Eng., berömd stensättning i engelska grefskapet Wilts, 12 km. n. om Salisbury. Den består af fyra kretsar, två cirkelformiga och innanför dem två hästskoformiga, med en stor sten i midten. Den yttre cirkeln mäter fulla 30 m. i genomskärning och utgjordes ursprungligen af 30 upprättstående stenblock af nära 5 m. höjd samt 30 andra öfver dessa horisontalt lagda stenar, hvilka bildade ett slags kretsformig arkitrav. Numera bibehålla af de förra endast 17 och af de senare 6 sin rätta plats. Den inre cirkeln bestod af smärre stenar, deraf blott några få ännu stå upprätt. Den yttre af de två hästskoformiga kretsarna bildades af fem par stora stenar, af hvilka flere nu äro fallna. På hvarje par hvilade en stor sten; men dessa arkitraver voro skilda från hvarandra och bildade således ej, liksom de på den yttersta kretsen hvilande, en sammanhängande rad. Det mellersta stenparet, midt för ingången, var högst; dess stenar hade, utom öfverliggaren, en höjd af 6,5 m. Den innersta, likaledes hästskoformiga, kretsen bestod af mindre stenar, på hvilka inga andra synas hafva hvilat. Den i midten belägna stora stenen (»altaret») har en längd af 4,6 m. Hela stensättningen är omgifven af en graf. Från dess nordöstra hörn utgår en väg (535 m.), som delar sig i tvänne grenar, af hvilka den ena leder till en rad af grafkullar, den andra till ett »kapplöpningsfält» af 28 km. längd och 100 m. bredd. Om tiden för uppkomsten af denna stensättning hafva många olika meningar varit rådande; dock äro forskarna numera i allmänhet ense om, att den tillkommit före den romerska eröfringen af Britannien. Många stenar i detta ryktbara minnesmärke äro af en stenart, som ej finnes i trakten, hvarför de måste hafva blifvit förda dit långväga ifrån. O. M.