Stoppare, sjöv., en 1---2 m. lång tågände l. ketting (med sliphake) med ena änden fäst vid en bult e. d. och den andra vid ett tåg l. en ketting, som skall hindras från att uppgå eller utlöpa, under det man belägger tåget, kastar kettingen från spelet eller betar honom o. s. v. Jfr Klys . R. N.
Vipp (vipptåg), sjöv., detsamma som göling (se d. o.); äfven ett tåg, hvarmed en tyngd, sedan den blifvit upphissa… Ändvända sjöv., ombyta ändarna af ett tåg, så att akterhandsparten blir förhandspart, på det slitningen må bli jämnare… Taljerep sjöv., tåg, som man träder genom hålen i vantjungfrurna för att dermed styfhala (»ansätta») vant, barduner, s… Frihult sjöv., korta bjelkar, spiror eller hopbundtadt tågverke o. d., hängda utombords till skydd mot "skamfilning" … Stek sjöv., stundom bänd, det slags sammanbindningssätt, som användes, då änden af ett tåg skall fastgöras till nå… Tärs sjöv., ett kägelformigt trästycke, som nyttjas vid segelmakare- och sjömannings-arbeten till utvidgning af lö… Krysshult (se Hult), sjöv., en gröfre "knap" med två horn, tillverkad antingen af trä eller jern, fastbultad till farty… Jag-lina sjöv., kabelslaget tågvirke om 3, 3 1/2, 4 och 4 1/2 dec. tums omkrets samt 90 à 110 famnars längd; stundom f…
Alla artiklar i ämnet →