Sträng, fys., är den tongifvande delen å de s. k. stränginstrumenten: pianot, violinen, harpan m. fl., hvilka alla hafva flere eller färre strängar fastspända vid en resonansbotten (se Resonans). Strängarna försättas i transversella svängningar genom anslag: vid pianot af små hammare, vid violinen af stråken samt vid harpan af fingrarna o. s. v. Hvilken ton den spända strängen gifver vid anslaget beror på dess längd, tjocklek, spänning och egentliga vigt enligt följande lag: tonens svängningstal n är direkt proportionelt mot qvadratroten ur den spännande vigten P och omvändt proportionel mot strängens längd l och tjocklek r samt mot qvadratroten ur dess egentliga vigt s eller n = a/r.l[rot]P/s, der a är ett konstant tal. Denna lag gäller dock endast för grundtonen. Uppdelar sig en sträng, som ger grundtonen, i två, tre eller flere lika stora, hvar för sig svängande delar, uppkomma samtidigt högre toner, s. k. harmoniska öfvertoner (se Aliqvot-toner). Stränginstrumenten utmärka sig just för mängden af harmoniska öfvertoner och den derpå beroende rika färgklangen, som genom dem bibringas tonerna. Taylor var den förste, som underkastade de svängande strängarnas problem matematisk behandling. Han lyckades äfven delvis lösa detsamma; det löstes fullständigt af Lagrange 1759. På experimentel väg kan Lagranges lag bekräftas med tillhjelp af monokorden eller sonometern, hvilken består af en fyrkantig, af tunna bräden förfärdigad låda, öfver hvilken strängar kunna spännas medelst vigter; lådan är på sin öfre sida försedd med en skala, och strängarnas längd kan efter behof ändras medelst ett flyttbart stall.
Strängarna utgöras af tarmar, silke eller metall. De djupaste strängarna öfverspinnas med koppar- eller silfvertråd. Metallsträngar användas i piano och cittra, tarmsträngar i stråkinstrument och harpa, silke i guitarr och cittra. Metallen förstämmes lättast genom temperaturvexling, tarmarna lida företrädesvis af luftens fuktighet. De bästa tarmsträngar komma från Italien och göras af tunntarmarna hos lam; eljest användas äfven tarmar af getter, kattor m. m. A. Bi-n. A. L.