Resonans [-nangs], Fr. résonnance (af Lat. sonus, ljud, ton), åter- eller efterklingande af en gifven ton. Detta kan ske antingen derigenom att ljudvågorna återkastas från en yta (eko), eller att ett medoch återskall uppstår genom medvibration af en fast kropp, som träffas af ljudvågorna, hvarvid mycket beror af denna kropps beskaffenhet, så att t. ex. torrt trä, glas och metall ega mera resonans än vått trä, jord eller sten. -- Resonansbotten (Fr. table d'harmonie, Eng. soundboard, belly) är i vissa instrument (piano, zittra, guitarr, stråkinstrument) en tunn träskifva af gran, som står i nära förbindelse med strängarna samt upptager och förstärker deras vibration. Af resonansbottnens godhet beror i främsta rummet tonens styrka och skönhet. På stråkinstrument utgöres den egentliga resonansbottnen af resonanslådans öfre lock. Strör man fin sand på en resonansbotten och försätter strängarna i vibrationer, bildar sanden figurer, resonansfigurer, liknande de s. k. klangfigurerna (se Chladnis klangfigurer), men otydligare än dessa. A. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Resonans
Ämne: Mekanik och fysik · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 954 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗