Reson (Fr. raison, af Lat. ratio), skäl, grund; sansadt tanke- och handlingssätt, eftertanke; billighet, skälighet. -- Resonabel, förståndig, hofsam, som tager skäl, medgörlig. -- Resonemang (Fr. raisonnement), tankeföljd, kedja af slutsatser, tankegång, anförande af skäl och grunder; samtal. -- Resonera, fälla omdömen, göra en följd slutsatser; utbyta skäl och motskäl, samspråka; orda, prata; göra invändningar. -- Resonör, person, som tycker om att resonera; en i många komedier förekommande allvarlig personnage, som talar mycket i reflekterande och moralisk anda.
Nordisk familjebok · första upplagan
Reson
Ämne: Personbeteckningar och främmande ord · Rätt, straff och rättsväsen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 954 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗