Stub, Ambrosius, dansk skald, född i Maj 1705, i en by vid Assens på Fyen, der hans fader var skräddare, blef 1725 student, och måste derefter skaffa sig sitt uppehälle som informator. Under många år förde han ett kringflackande lif på Fyen och närliggande öar; i synnerhet uppehöll han sig på herrgårdarna, der han hade anställning som skrifvare eller dylikt, under det att hans bildning och skaldegåfvor skaffade honom tillträde äfven till förnäma sällskapskretsar. 1749--52 hade S. anställning hos baron Juel på Tåsinge och blef, enligt en berättelse, afskedad på ett tämligen våldsamt sätt, emedan hans sjelfständiga meningar och bitande qvickhet hade uppretat den tyranniske godsegaren. 1752--58 vistades S. i Ribe, der han höll en privat skola, i knappa omständigheter. Död d. 15 Juli 1758. Han tifte sig 1735, men hans husliga lif var af kort varaktighet och knappast lyckligt. S. var Danmarks förste framstående lyriske skald och efterlemnade en mängd smådikter, både af religiöst och skämtande innehåll, som på sin tid voro på allas läppar och spriddes i afskrifter. Blott en del (omkr. 100) finnes nu qvar. De vittna om en ovanlig poetisk begåfning, en varm känsla och lefvande sinne för naturen, förnöjsamhet och dock lefnadslust samt utmärka sig genom ädel enkelhet och vacker form. Fr. Barfod utgaf 1848--52 S:s samlade dikter (3:dje uppl. 1879) med en biografi. K. K. F. Molbech behandlade S:s person i sitt skådespel »Ambrosius» (1878) och väckte dermed allmänhetens intresse för skalden. E. Ebg.
Nordisk familjebok · första upplagan
Stub
Ämne: Skalder och psalmförfattare · Skalder och dramatiker
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 793 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗