Suggestion

Suggestion (Lat. suggestio, ingifvelse, inrådan, af suggerere, lägga under, bringa fram, ingifva), psykol., med., är en från franskan lånad och numera i alla kulturspråk upptagen term, som icke kan fullt återgifvas med något svenskt ord. Med suggestion menas nämligen den egendomliga inverkan, som man med ord (tillsägelser), rörelser, känselintryck eller äfven på annat sätt kan utöfva hos en person, företrädesvis hos en, som befinner sig i hypnotiskt tillstånd, hvarigenom man i hjernan hos denna person framkallar eller åstadkommer vissa afsedda föreställningar, hvilka föranleda, att den suggererade utför vissa dermed sammanhängande handlingar eller erfar vissa sinnesförnimmelser o. s. v., samt för öfrigt utöfva inflytande på hans psykiska och fysiska tillstånd. Suggestion är således ett slags utifrån erhållen ingifvelse af föreställningar, hvilka likasom påtvingas den suggererade samt af honom antagas såsom riktiga och fullföljas. Mellan en s. k. reflexrörelse och en rörelse genom suggestion är den skilnad, att i den förras utförande medvetandet eller tanken icke deltager, hvaremot den senare kommer till stånd under inflytande af medvetandet samt genom en begreppsbildning, en föreställning om hvad som genom suggestionen meddelas. Suggestion kan verkställas på flere sätt. Det vanligaste är s. k. verbal suggestion, då en hypnotiserad person tillsäges att utföra någon bestämd handling eller förklaras ur stånd att verkställa något, såsom att röra armar eller ben, öppna ögonen o. s. v., eller ock intalas att, när han vaknar, den eller den smärtan är borta och han känner sig frisk och stark. Suggestionen kan ock intränga till hjernan genom synsinnet. En i djupare hypnos försatt person, en somnambul, kan nämligen befallas att öppna ögonen, men ändock fortsätta hypnosen. Visas honom då en skrifven tillsägelse eller suggestion, uppstår deraf samma verkan, som om man med ord uttalat tillsägelsen. Det gifves också en ställnings-suggestion. Om en djupare hypnotiserad lägges på knä och händerna sammanknäppas, framkallar denna ställning genom idéassociation, eller minne af under hvilka förhållanden sådan ställning brukar iakttagas, tanken på bön, och ansigtet, hela hållningen utvisar att denna religiösa akt beherskar hans hjernas verksamhet. Om armarna höjas och händerna knytas, ingifver ställningen tanken på strid, och ansigtet får ett vredgadt uttryck. Sättes en penna i högra handen, börjar somnambulen skrifva och fortfar dermed automatiskt o. s. v. Man har äfven exempel på s. k. sjelf-suggestion (»auto-suggestion»), der denna verkan uppstår hos den suggererade utan någon direkt ingifvelse utifrån. -- Rörande mottagligheten för suggestion kan man säga, att densamma är större, än man i allmänhet tror. I dagliga lifvet förekomma icke sällan fall af ett slags suggestion, då kraftiga verkningar åstadkommas af brödpiller, sockerpulver eller dylika ämnen, blott och bart derför att patienten fått den försäkran (suggestionen) af läkaren, att dessa piller eller pulver skola hafva den eller den verkan. »Inbillningen» spelar en stor rol i afseende på sjukdomar, särskildt inom nervsystemet, t. ex. då den, som läser läkareböcker, genom ett slags auto-suggestion, känner att han har snart sagdt alla möjliga sjukdomar. Äfven under vanlig, naturlig sömn finnes mottaglighet för suggestioner. Mest mottaglig är dock den, som blifvit försatt i hypnotiskt tillstånd, hvilket tillstånd framkallas just genom suggestion af att sömn skall komma, att ögonlocken blifva tunga, så att de icke kunna öppnas o. s. v. Hos allmänheten råder vanligen den föreställningen, att nervsvaga, hysteriska personer, i synnerhet qvinnor, skulle vara lättast emottagliga för hypnotism och suggestion. Detta är icke riktigt. Dylika personer äro ofta alltför viljesvaga för att kunna koncentrera sin vilja och tanke på att sofva, hvilket dock är nödvändigt, om mottaglighet för suggestionen lätt skall uppnås. Det fordras ock, enligt hvad man vanligen antager, att den, som skall hypnotiseras, underordnar sig under hypriotisörens vilja, ehuru någras erfarenhet lär, att äfven motstridiga viljor stundom kunna öfvervinnas. Omöjliga eller mycket svåra att hypnotisera äro i allmänhet alla kalla, egoistiska, s. k. förståndsmenniskor. De allra flesta menniskor äro dock mottagliga för suggestioner, och man får icke tro, att personer, hvilka under de första 9--10 gångerna (eller flere) icke synas påverkas, skulle vara alldeles oemottagliga. Hos den, som en gång blifvit rätt mottaglig för suggestioner, ega dessa ett stort fält för sin verksamhet. Genom suggestion kunna alla möjliga yttringar af nervsystemets verksamhet framkallas och påverkas ofta nog på ett rent af underbart sätt. Man kan inom det motoriska eller rörelseområdet genom suggestion åstadkomma eller alldeles omöjliggöra rörelser eller föranleda intagandet af alla möjliga ställningar; framkalla förändringar i musklernas tillstånd, så att de blifva kataleptiska eller få ett slags vaxlik stelhet, så att lemmarna kunna böjas i lederna och blifva stående i den böjning de fått, tills man ändrar eller upphäfver densamma; orsaka rubbningar i musklernas förrättningar genom kontraktur, kramp, stelkramp eller lamhet o. s. v. Inom den sensitoriska sfer en kan man genom suggestion framkalla eller stilla smärtor, öka retbarheten eller känsligheten eller ock alldeles upphäfva densamma; sinnesorganens förrättningar kunna i hög grad stegras eller alldeles förvändas eller för tillfället tillintetgöras. Men icke blott de omedelbara funktionerna af nervsystemet kunna påverkas; suggestion kan ock befalla inom vissa gränser öfver det s. k. vegetativa lifvets förrättningar, hvilka såsom bekant stå under inflytande af nervsystemet, särskildt dess sympatiska del, och hvilka förrättningar undandraga sig viljans kontroll. Man kan genom suggestion få hjertat att slå fortare eller långsammare (något som kan åskådliggöras med sfygmografen), man kan framkalla hunger och törst, förmå magen och tarmkanalen att bättre göra sin tjenst, inverka på afsöndringarna, värmebildningen o. s. v. Ja, man kan medelst suggestion framkalla rodnad i huden å någon bestämd fläck, t. o. m. brännblåsor, såsom om man användt dragmedel eller berört huden med något brännhett ämne (t. ex. brinnande lack), och det uppgifves äfven, att huden kan göras okänslig mot inverkan af dragmedel. Det är från detta område, som så många »öfvernaturliga» verkningar omtalas, men hvilkas öfvernaturlighet beror endast på ofullständigheten af våra kunskaper. Inom det psykiska området spelar suggestionen likaledes en stor rol. Man kan väcka tankar och idéer, man kan framkalla stämningar och begär, viljeriktningar och handlingar, hvilka utföras likasom af en oemotståndlig drift, och detta icke blott under hypnosen, utan lång tid efteråt, och på den minut, som hypnotisören under suggestionen befallt. Af en sådan s. k. posthypnotisk suggestion har den suggererade intet minne vid uppvaknandet, och under den tid, som förflyter mellan suggestionens emottagande och handlingens utförande, har han icke något slags medvetande om hvad han skall utföra. Han kan under tiden hafva emottagit många andra suggestioner, hvilka alls icke rubba den »posthypnotiska», som ligger fördold hos honom och väntar på rätta tiden för sitt framträdande. Hvilken förskräcklig betydelse den posthypnotiska suggestionen kan ega i kriminelt eller rättsligt hänseende inses lätt. Brottsliga handlingar, suggererade af en samvetslös hypnotisör, komma oemotståndligt att utföras på bestämd tid af den, som erhållit suggestionen derom, och den, som utför dådet, vet icke hvad eller hvem som förmått honom till brottets begående. -- Man skulle med afseende på verkningarna af suggestionerna kunna indela dem i motoriska, sensitoriska, nutritiva (vegetativa), hallucinatoriska, psykiska o. s. v. -- Att utförligare redogöra för alla dessa tillåter icke utrymmet här; endast de hallucinatoriska suggestionerna måste något närmare beröras. Om man befaller en hypnotiserad att öppna ögonen, men ändock fortfarande vara i hypnotiskt (somnambult) tillstånd och säger till honom: »se, der sitter en fogel i fönstret! Hör, han sjunger!», så ser somnambulen genast fogeln och hör honom sjunga. Här framkallas synvillan helt enkelt genom en idéassociation mellan det hörda ordet fogel och fogelns bild och hans sång, förlagd till den plats hypnotisören utvisat. Den skotske psykologen Th. Brown har påpekat, att äfven hvarje idéassociation är ett slags suggestion, i det att den ena idén eller bilden framkallar (suggererar) den andra. Enligt honom kan sålunda suggestionen sägas vara ett underlag eller en fysiologisk lag för det vanliga tänkandet. Hallucinationer eller sinnesvillor kunna genom suggestion åstadkommas inom alla sinnesområden och varieras efter hypnotisörens behag på otaliga sätt. Somnambulen ser, enligt gifna suggestioner, allt hvad man vill, och den omgifvande verkligheten finnes då för honom icke till, utan förvandlas enligt hypnotisörens befallning till någonting helt annat, och dessa villor upphöra genast, då befallning derom gifves. Den söfde hör allt hvad man tillsäger honom, röster, som banna honom eller berömma honom, musik af allahanda slag o. s. v., eller ock hör han icke, om sådan suggestion gifvits, ett våldsamt slag på en gonggong eller annat starkt dån. Hans smak kan förvändas, så att ättika smakar som sockervatten, men en sockerlösning surt som ättika, och lukten af ämnen uppfattas alldeles olika mot under vanligt vaket tillstånd. Känseln kan borttagas från någon kroppsdel, så att somnambulen icke känner, att en lansettspets stickes genom ett upplyftadt hudveck; å andra sidan kunna suggererade smärtor kännas ytterst lifligt, ehuru de sakna all grund i verkligheten. Man låter en tunn pappskifva kännas så tung som en marmorhäll, och somnambulen förklarar sig omöjligen kunna längre bära stenskifvan samt fruktar, att densamma skall gå sönder, när hon faller i golfvet o. s. v. Allmänkänslan och medvetandet om sin egen personlighet kan så förryckas, att den suggererade anser sig vara någon annan, känd person, hvarigenom löjliga scener och härmningar kunna uppstå. Dessa och andra liknande sinnesvillor kan man ju förklara såsom genom suggestionen uppkomna intryck i den suggererades hjerna, hvilka af honom uppfattas såsom verkliga, ehuru de sakna all realitet. Deremot finnas andra suggestionsfenomen, för hvilka tills vidare ingen antaglig förklaring är funnen. Man t. ex. tager en bunt af hvita, rena, i alla afseenden fullkomligt lika kartongblad och tillsäger somnambulen, att ett af dessa, hvilket man särskildt visar, är ett fotografiskt porträtt af någon bekant person. Detta kartongblad märkes sedan (för igenkännings skull) med en svag, nästan omärklig blyertspunkt å ena hörnet af baksidan, naturligtvis så att somnambulen icke har minsta aning derom. Derefter blandas alla kartongbladen samman och lemnas somnambulen med tillsägelse att bläddra igenom de tomma bladen. Det sker så, men snart påträffas och framvisas det förut suggererade porträttet, alltid på samma tomma kartong, å hvilken det blifvit suggereradt. Detta experiment kan på flere sätt förändras, men alltid med lika resultat. Vändes baksidan af kartongen åt somnambulen, så ser han der intet porträtt, endast på framsidan, der det af hypnotisören blifvit förlagdt. Vändes kartongen upp och ned, synes bilden upp- och nedvänd för somnambulen; lägges kartongen på sidan, så ligger bilden också. Lika oförklarligt är det förhållandet att dylika suggererade bilder, som icke, såvidt man kan förstå, kunna hafva någon realitet utanför hjernan, verkligen ofelbart lyda de optiska lagarna för strålbrytning. Feré t. ex. gaf den suggestionen åt en person att han vid uppvaknandet skulle se ett profil-porträtt å en tom bordskifva, hvilken suggestion fullständigt uppfylldes. Porträttskådaren blef emellertid mycket förvånad, att porträtten blefvo 2, då Feré satte framför ena ögat ett prisma, om hvars egenskaper somnambulen icke hade någon kunskap. Feré fann, att de båda bildernas afstånd från hvarandra fullkomligt motsvarade prismats brytningsförmåga, och bilderna fingo olika ställningar, alltefter som prismats ställning ändrades. Den suggererade bilden återgifves äfven af en spegel. Ingifver man somnambulen, att han på ett hvitt blad läser ett par skrifna eller tryckta rader, och ställer man sedan en spegel vid sidan om bladet, ser somnambulen en kopia af den suggererade skriften, men anmärker (såsom riktigt är), att spegelbilden visar raderna bakvända, så att de måste läsas från höger till venster. Sättes spegeln ofvanför skriften, visa sig raderna upp- och nedvända, men läsas naturligtvis från venster till höger. -- Man talar ock om »mental suggestion» eller »tankeöfverföring», hvarmed förstås det tillvägagående, hvarigenom en tanke, känsla, vilja eller hvilken psykisk kraft som hälst skulle inverka på en annans hjerna, omedelbart och direkt, på ett så att säga immaterielt sätt, utan att gifva sig tillkänna genom några för de yttre sinnena märkbara sätt, således hvarken genom ord, minspel, åtbörd, ställning eller dylikt, såsom det sker i vanliga suggestioner. Ehuru de iakttagelser, på hvilka man i detta fall stödjer sig, icke på vetenskapens nuvarande ståndpunkt nöjaktigt kunna förklaras, tyda de likväl på nödvändigheten för oss att vidga våra begrepp om s. k. naturlagar. Denna nödvändighet framgår äfven af den s. k. terapeutiska suggestionen, som användes till lindrande eller botande af vissa sjukdomar. Liébault var den förste, som använde suggestionen i detta syfte. Den terapevtiska suggestionen består helt enkelt deri (se O. G. Wetterstrand, »Om hypnotismens användande i den praktiska medicinen») »att man låter tanken på tillfrisknandet genomtränga patienten», i det man med bestämd ton i rösten tillsäger honom, att hans krämpor skola försvinna, att sjukdomssymtomen skola upphöra, och att han vid uppvaknandet icke vidare känner några smärtor eller något lidande, utan känner sig frisk och stärkt. Man borttager på detta sätt smärtor och kan inverka på kroppens funktioner, så att matlusten återställes och magens verksamhet förbättras, muskelkraften ökas (bevisligt med dynamometern), hjertats slag blifva långsammare och andningen likaså, om den förut var påskyndad; man kan gifva god sömn åt den sömnlöse, man kan inverka på själsstämningar och sinnesriktningar o. s. v. Den terapevtiska suggestionen är naturligtvis icke något universalmedel och har aldrig af dess utöfvare i senare tid blifvit framställd såsom något sådant. Den har sin förnämsta verksamhet inom nevrosernas område och dermed beslägtade rubbningar, der icke några djupare organiska förändringar förefinnas. Men det förhållandet att man otvifvelaktigt med den terapevtiska suggestionen kan inverka åfven på det sympatiska nervsystemet och derigenom på kroppens näringsförlopp föranleder det uttalandet att bärvidden för den terapevtiska suggestionen ännu icke är fullt känd. O. T. S.