Sully

Sully [syll], Maximilien de Béthune, baron de Rosny, hertig af S., fransk statsman, föddes på slottet Rosny nära Nantes d. 13 Dec. 1559. Redan 1570 blef S. som son af en hugenott föreställd för den unge Henrik af Navarra och följande år var han honom följaktig till Paris, der han under Bartolomeinatten med nöd undgick att blifva mördad. År 1576 inträdde han som fänrik i den protestantiska hären och utvecklade särskildt såsom ingeniör-officer en icke obetydlig verksamhet under inbördeskrigen. 1580--83 tjenade han under Anjou i Nederländerna, 1587 bidrog han väsentligt till segern vid Coutras, och i slaget vid Ivry 1590 blef han svårt sårad. Missnöjd med Henrik IV:s hållning gentemot hugenotterna, drog han sig 1592 tillbaka till sitt gods Rosny, men trädde snart åter i vänskapligt förhållande till sin konung, då han till denne öfverlemnade vigtiga papper, som han bemäktigat sig från ligisterna. År 1594 ställdes S. som stats- och finansråd i spetsen för finansförvaltningen, och 1599 erhöll han titeln öfverintendent, hvarjämte åt honom uppdrogs hela den inre förvaltningen samt alla ärenden, som stodo i samband med härens och flottans reorganisation. Med rastlös kraft och hänsynslöshet grep han sig an med sitt omfattande arbete. Han företog en räfst med skatteuppbörden, förminskade statsskulden genom en noggrann pröfning af kreditorernas anspråk, nedsatte räntorna och reducerade en del af de kronan afhända domänen. Öfverskottet af inkomsterna samlade han i Bastiljen, hvars guvernör han blef 1602. Högste chef för artilleriet sedan 1599, skapade han ett godt artilleri och en genikår, ledde fälttåget mot Savojen 1600 samt öfvervakade anläggandet af gränsbefästningar. Äfven i den yttre politiken stod han troget vid sin konungs sida och åtnjöt i gengäld dennes kraftiga stöd, då han genom sitt barska, sjelfkära uppträdande och sin vinningslystnad gjorde sig hatad af allmänheten. S., som 1606 blifvit hertig af S. och pär af Frankrike, insattes visserligen i regentskapsrådet efter Henrik IV:s död (1610), men blef inom kort misshaglig för de ledande personerna och drog sig derför tillbaka till sina gods, der han lefde i kunglig ståt, sysselsatt med att utarbeta sina till eget och till Henrik IV:s förhärligande skrifna Mémoires des sages et royales oeconomies d'Estat domestiques, politiques et militaires de Henry le Grand (2 bd, 1634; 2 senare bd 1662). Han utnämndes 1634 till marskalk af Frankrike och dog på slottet Villebon d. 22 Dec. 1641.