Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Sumatra

Ämne: Kuster, vikar, hav och kustländer · Geografi: öar, kuster, Afrika och Indien

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 890–892 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Sumatra (Malaj. Pulu Partja l. Indalas), till storleken den andra af Stora Sunda-öarna i Indiska oceanen, nästan helt och hållet en nederländsk besittning, är skildt i n. ö. genom Malakka-sundet från halfön Malakka och i s. genom Sunda-sundet från Java. Öns största längd är 1,684 km., dess största bredd 370 km. och areal 421,154 qvkm. Utanför kusten, särskildt den vestra, ligger en barrier af öar (Nias-, Mentaweiöarna m. fl.). Kusten sjelf är i v. brant samt försedd med flere hamnar och bukter, Tapanulibukten o. a., i ö. deremot låg och på åtskilliga ställen uppfylld af moras. Genom öns hela längd löper en till stor del af augit-andesit bestående bergskedja, som, delande sig i tre eller fyra åsar och i allmänhet mer närmande sig den vestra kusten, har en medelhöjd af 450 à 1,800 m. På densamma eller i dess närhet höja sig flere vulkaner, af hvilka Indrapura (3,606 m.), Ophir l. Pasaman (3,314 m.), Dempo (3,050 m.), Merapi (2,916 m.), Salasi och Ipo ännu äro i verksamhet. Vid den förfärliga eruptionen på Java 1883 förekommo äfven häftiga vulkaniska utbrott i södra delen af S. -- Till följd af bergskedjans sträckning äro de floder, som flyta åt v., endast af föga längd och i allmänhet ej segelbara. De, som utmynna på östkusten, Tamiang, Simpang, Asahan, Kubu, Siak, Kampar, Indragiri, Jambi, Musi l. Palembang, äro deremot af större betydenhet och bilda i sitt nedre lopp stora deltaområden. I bergstrakterna finnas många sjöar, af hvilka flere äro kratrar af slocknade vulkaner. -- Klimatet är tropiskt, i de låglända trakterna feberalstrande, men på en höjd af öfver 1,200 m. sundt och behagligt. I öns södra hälft gå monsunens vexlingar liksom på Java i motsatt riktning mot i den norra hälften.

Ön eger en mängd mineral. Guld förekommer såväl i grufvor som i flere floder; dessutom finnas tenn, jern, koppar, kol, arsenik, salpeter, alun och svafvel; petroleumkällor bearbetas på åtskilliga ställen. -- S:s flora utmärker sig genom en storartad yppighet och mångfald. I synnerhet trädvegetationen är ytterst vexlande och gör ön till en af de skogrikaste i arkipelagen. All öppen och odlad mark inkräktas af alang-alang-gräs. De vigtigaste odlade växterna äro sockerröret, kaffe- och pepparbuskarna, kokos-, arenga-, areka- och sagopalmerna, ris, majs och jams. Bland fruktträden må nämnas tamarinden, granatäpple-, orange-, pomerans- och guavaträden. För exporten är kaffet den vigtigaste varan; den egentliga trakten för dess odling äro Padang-distrikten. Under åren 1880--82 var medelvärdet af det kaffe, som försåldes i Padang 521,000 pd st. Benzoë är likaledes en vigtig exportartikel äfvensom kamfer och guttaperka. -- Utmärkande för faunan äro en mängd ap-arter, tvänne rhinoceros-arter och flere representanter af kattsläget, bl. a. kungstigern, samt den indiska tapiren, elefanten och kaimanen.

Folkmängden beräknades 1881 i de nederländska besittningarna på ön till 2,142,873 innev., deraf 2,098,984 infödingar, 2,894 européer, 11,289 kineser, 1,929 araber och 27,777 andra österländingar. Jämte befolkningen i de oberoende områdena och på de närgränsande öarna torde öns hela folkmängd uppgå till inemot 3,5 mill. Tätast befolkadt är guvernementet S:s Vestkust. Den inhemska befolkningen tillhör den malajiska rasen. En af de intressantaste stammarna på ön är den halfvilda, i sydöstra delen af Atsjin bosatta batta-stammen, som i flere hänseenden skiljer sig från den vanliga malajiska typen och till största delen ännu är hednisk. Förherskande är eljest den muhammedanska religionen.

I administrativt hänseende äro de nederländska besittningarna delade i följande, af hvarandra oberoende delar: guvernementet S:s Vestkust (119,660 qvkm.; omkr. 1,190,000 innev.; hufvudstad: Padang), guvernementet S:s Östkust omfattande divisionerna Bengkalis, Siak, Labauan-Batu, Asahan och Deli (42,170 qvkm.; omkr. 277,000 innev.; hufvudstad: Bengkalis), residentskapen Benkulen, Lampongs, Palembang och Atjeh. Öfver det med Palembang administrativt förenade riket Djambi och öfver Battalanden har nederländska regeringen endast en inskränkt myndighet.

S. rönte i äldsta tider ett starkt inflytande från Indien, hvilket tydligt röjer sig i ruiner af hinduiska tempel och andra byggnader samt i fortvaron af flere ord ur sanskrit i öboernas språk. Äfven från Java skedde i samma tid en betydande inflyttning. I 13:de årh. började islam vinna spridning på ön. Den förste europé, som besökte ön, var Marco Polo i slutet af nämnda årh. År 1599 kommo nederländare, under Cornelis Houtman till S. och funno det då deladt i rikena Batangharie, längst i söder, Menangkabau och Tanah-Betta. Småningom utbredande sig öfver ön, eröfrade de 1664--70 vestkusten och anlade flere faktorier, bl. a. Padang. År 1685 grundade engelsmännen ett faktori i Benkulen, och 1811--16 innehade de holländarnas alla besittningar, men afträdde 1825 till dessa äfven Benkulen. Sedermera har den nederländska regeringen steg för steg underkufvat de inhemska rikena.