Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Superintendent

Ämne: Ämbets- och tjänstemannatitlar · Titlar och ämbeten

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 910–911 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Superintendent (af Lat. super, öfver, och intendere, rikta sin uppmärksamhet åt något visst håll, öfva tillsyn öfver), öfvertillsyningsman, i flere protestantiska land benämning på den högst stående ämbetsmannen inom ett större kyrkodistrikt. Superintendenterna motsvara i det närmaste biskoparna inom andra land, ehuru de i allmänhet ej ega samma anseende och myndighet. Den förnämste superintendenten inom en hel provins eller i ett mindre land kallas generalsuperintendent. I Bajern och Baden motsvaras superintendenten af en dekan. I Sverige var superintendent titel för de högste andlige ämbetsmännen i de fem kyrkostift, som uppkommo genom de äldre stiftens klyfning: Göteborgs (1620, upphöjdt till biskopsstift 1665), Kalmar (1602, biskopsstift 1678), Mariestads (1580, sätet flyttadt till Karlstad 1646), Karlstads (1646, biskopsstift 1772), Hernösands (1647, biskopsstift 1772) och Visby (1571, biskopsstift 1772). Se vidare Domkyrka och artiklarna om de olika stiften. -- Titeln superintendent l. superattendent bars äfven af Gustaf Vasas biträde vid reformationens genomförande, Georg Norman, hvilken dock hade en vida större makt och myndighet än stiftens styresmän, i det alla biskoparna sattes under hans uppsigt (se Norman, Georg). -- En superintendents ämbete kallas superintendentur, området för hans verksamhet superintendentia.