Surra, sjöv., att med flere slag af tåg l. ketting säkert fastbinda tvänne föremål till hvarandra. Tåg, afsedt för surrningar, kallas surrtåg. Jfr Fånga och Naja. R. N.
Nordisk familjebok · första upplagan
Surra
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 916 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗