Svarf l. svarfstol utgör en af nutidens förnämsta arbetsmaskiner för mekanisk bearbetning af hårda material, såsom trä, metaller, horn, sten m. m. Svarf ven afsåg urspr. att åstadkomma föremål med cirkelformig genomskärning, d. v. s. att göra föremål fullkomligt runda, men numera kan man dermed äfven framställa föremål af ganska varierande genomskärning (oval m. m.), borra hål, forma plana ytor och skrufytor m. m. Principen för svarfven är att det föremål, som skall svarfvas, bringas att snabbt rotera framför ett skärjern, som genom afskärande af spån ger föremålet den åstundade formen. -- I hufvudsak bestå alla vanliga svarfvar af underredet, spindeldockan, löparedockan och supporten. Det föremål, som skall svarfvas, fastspännes mellan de båda dockorna. Af dessa är spindeldockan fast, så att den icke kan skjutas i horisontalplanet, och vid denna fästes svarfämnet stadigt på ett eller annat sätt. Denna docka bringas genom någon lämplig anordning i rotation, i hvilken föremålet deltager. Dettas andra ände stöder mot en spets, anbragt på löpdockan, hvilken icke deltager i rotationen. Svarfstålet är antingen (vid maskinsvarfvar) fastsatt i supporten, som kan sättas i rörelse antingen för hand eller af maskinen sjelf, eller ock (vid handsvarfning af mjukare material) stödes det mot den s. k. försättaren, som är flyttbar och kan betraktas som ett slags ersättning för supporten vid maskinsvarfven. Spindeldockan försättes i rotation antingen medelst trampning eller genom remledning från någon maskinaxel. I alla händelser är dockans bakre del försedd med olika stora, trappformigt anordnade remskifvor i och för åstadkommande af variation i rotationshastigheten.
Föremålet, som skall svarfvas, fästes hufvudsakligen på tvänne olika sätt på spindeldockan. Antingen anbringas det mellan spetsen eller på en planskifva. I förra fallet blir det i centrum af ändytorna försedt med fördjupningar, i hvilka tvänne i centrum af dockorna anbragta spetsar införas. Svarfämnet tvingas att deltaga i rotationen genom någon å spindeldockan anbragt medbringareanordning. I en mängd fall fästes det medelst skrufbultar, hakar m. m. i slitser i en planskifva, som inskrufvats i spindeldockans ände. Supporten, i hvilken svarfstålet är stadigt fäst, föres utmed svarfämnets sidor med tillhjelp af en längs svarfstolens hela sida anbragt skruf, som medelst utvexling från spindeln sättes i långsam rotation. För att mildra den vid arbetet uppkomna hettan anbringas vanligen ett kärl med såpvatten ofvanför supporten med svarfstålet, på hvars spets vattendroppar oupphörligen få falla.