Svartå

Svartå, bruksegendom i Qvistbro socken, Edsbergs härad, Örebro län, vid sjöarna Lilla och Stora Björken, nära Svartå jernvägsstation å Nordvestra stambanan, var 1890 med masugn, 5 lancashiresmälthärdar, grofvalsverk, grofräckare, 3 vällugnar, 2 släthammare, 2 knipphammare och 1 spikhammare, äfvensom qvarnar, såg och hyfleri samt 15 1761/2048 mtl jord taxeradt till 1,412,200 kr. Jerntillverkningen utgjorde s. å. 3,211,8 ton tackjern, 2,979,7 ton smältjern och 2,239,5 ton stångjern. Bruket anlades af Jöns Eriksson Grubb och erhöll sina privilegier 1658. Tillika med Kråkfors hammare vid Qvistbro kyrka och Munkforsens bruk vid Letelfven bildade det de s. k. Svartåverken, hvilka efter Grubbs död 1690 först köptes af A. Möller och Heardhielm samt sedermera 1698 af R. Tersmeden. Då den sistnämndes enka gifte sig med Jonas Folkern, adlad Cedercreutz, öfvergingo verken till dennes ätt. Genom arf och köp kommo de derefter till statssekreteraren Anders Falker, hvilken flyttade Munkforshammaren till S., och efter dennes sons, hofmarskalken Karl Falkers, död 1795 till frih. P. A. Fock, under hvilken tid äfven smidet vid Kråkfors förflyttades till S. Genom gifte blef slutligen frih. K. G. Leijonhielm delegare i bruksegendomen och f. n. (1891) eges denna af friherrarna E. G. M. och K. H. Leijonhielm. -- Hufvudbyggnaden, uppförd af hofmarskalken Karl Falker, är vackert belägen vid sjön Lillbjörken och omgifven af parkanläggningar.