Synfält, fys., benämnes den rymd, som ögat vid oförändrad ställning på en gång kan tydligt öfverskåda. Ett optiskt instrument är vid en och samma förstoring dess bättre, ju större synfält det har, d. v. s. ju större den rymd är, som derigenom kan öfverskådas. Starkt förstorande lupper hafva liten öppning och derför ock litet synfält; detta minskas också i den mån ögat aflägsnas från glaset. I det sammansatta mikroskopet (se Mikroskop) är synfältet större, ju större öppning okularet besitter och ju mindre instrumentets förstorande verkan är. Det är i allmänhet icke förknippadt med någon synnerlig svårighet att å det sammansatta mikroskopet anbringa starka förstoringar, men kräfver deremot en ovanlig skicklighet hos fabrikanten att vid dessa starka förstoringar åstadkomma stort synfält och derjämte fullt tydliga bilder. Synfältets förökande åstadkommes till en del genom införandet af kollektivlinser mellan objektivet och okularet. I galileiska kikaren (teaterkikaren) är synfältet alltid litet. Det minskas, när förstoringen ökas, och derför tager man denna icke gerna mer än 2--4 gånger. Äfven när ögat aflägsnas från okularet, aftager denna kikares synfält. Den astronomiska tubens synfält beror, liksom det sammansatta mikroskopets, på okularets öppning och instrumentets förstorande kraft, men som denna senare här icke betingas af objektivets öppning, är synfältets storlek i en astronomisk tub helt och hållet oberoende af objektivöppningen, hvars förstorande endast medför en förökning i ljusstyrkan. R. R.
Nordisk familjebok · första upplagan
Synfält
Ämne: Optik och optiska instrument · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 1165–1166 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗