Tacamahaca

Tacamahaca, farmak., är en gemensam benämning på åtskilliga slags i handeln förekommande, vanligen tämligen starkt luktande hartser, hvilkas härstamning är i flere fall oviss. Allmännast är T. occidentalis, vestindisk takamahaka, som sannolikt erhålles från de i Vestindien och Syd-Amerikas varmaste trakter växande burseracéerna Elaphrium excelsum Ktb och E. tomentosum Jacqu. Detta harts förekommer såsom oregelbundna, knöliga, ärt- till valnötstora stycken, ofta med hål och gropar samt på ytan blekgult pulverströdda. Under längre förvaring blifva de torra, spröda, lätt pulveriserade. Yngre stycken hafva något vexlande färg, mellan gulaktigt och brunrödt, med glänsande brottytor, som ofta förete hvitaktiga fläckar. Lukten är balsamisk, för de fleste oangenäm; smaken är bitter, obehaglig, skarpt balsamisk. -- Från Ostindien kommer en mera sällsynt takamahaka i kurbitsskal (T. in testa), möjligen härledande sig från Calophyllum Inophyllum L. l. C. Calaba L. (fam. Guttiferae). En annan art af samma slägte, C. Tacamahaca Willd., anses lemna T. bourbonensis (Balsamum Mariae är gemensamt namn för såväl denna som den näst förut nämnda). Flere andra slag finnas, men ega föga betydelse numera (endast någon gång använda i plåster). O. T. S.