Tallspinnarestekeln

Tallspinnarestekeln, Lyda stellata Christ., zool., är jämte två andra arter af samma slägte (L. campestris L. och L. erythrocephala L.) en bland tallens många fiender, ehuru väl icke bland de svåraste. Den har svart grundfärg, med gula fläckar å hufvud och mellankropp samt brunröda kanter på bakkroppen. Vingarna äro genomskinliga, men hos hannen mot spetsen liksom rökiga. De främre skenbenen äro väpnade med en längre tagg på insidan. Den fullvuxna larven är brungul, med grönaktig skiftning, samt försedd med tre rödbruna eller mörkare ränder på rygg och buk, hvarjämte två gula sidoränder finnas, en på hvar sida. Larverna lefva endast på tall, vanligen dock endast på sjuka eller svaga träd. Uppträda de i större massor, angripa de äfven äldre träd. Barren afätas först å skottens äldre del, och härjningen fortskrider sedan uppåt, men vanligen lemnas toppbarren orörda. Larverna omgifva sig med en finare spånad, hvilken de icke nedsmutsa med sina exkrement, såsom L. campestris, hvars larv är smutsigt grön, med brunt hufvud och mörka rygglinier. Den tredje arten, L. erythrocephala, afviker från de båda föregående genom blå grundfärg, rödaktiga skenben och rödt hufvud. Larvens färg är olika efter ålder, men vanligen grågrön eller grönaktig, med mörka ryggoch sidostreck. O. T. S.