Tallstrunt, gemmae pini, farmak., kallas de torkade, outvecklade topp- och grenknopparna af den vanliga tallen, Pinus sylvestris L. De böra insamlas tidigt på våren, medan ännu det hartsöfverdrag, som omgifver knoppfjällen, sitter qvar. I detta skick hafva dessa knoppar en längd af omkr. 2 cm. och en kägellik form, visande i det gulaktiga hartsöfverdraget endast spetsarna af de ljusbruna knoppfjällen, hvaremot drog, som äfven visar uddarna af de i börjande utveckling stadda gröna barren är oduglig, emedan hartsöfverdraget, som är det hufvudsakligen verksamma, i det stadiet af knoppens utveckling till större delen, om icke helt och hållet, bortfallit. Färska knoppar äro inuti gröna och mjuka. Terminalknopparna äro vanligen omgifna med en krans af grenknoppar, allesammans vid basen hopklibbade af harts. Lukt och smak äro aromatiska, den senare tillika något bitter, beroende på en bitter glykosid, pinipikrin, hvarjämte drogen innehåller flyktig olja, grönt harts och boloretin (ett särskildt harts) samt vax m. m. Dekokt på tallstrunt nyttjas såsom urindrifvande i gikt och reumatism samt äfven i bad mot de nämnda sjukdomarna. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Tallstrunt
Ämne: Droger och växtharts · Kemi, läkemedel och färgämnen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 1333 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗