Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Tandefelt

Ämne: Ämbetsmän och jurister · Svenska ämbetsmän, militärer och adel

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 1362–1363 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Tandefelt, Adolf, friherre, finsk ämbetsman, född d. 8 Aug. 1747 i Hartola socken, Tavastland, blef student i Åbo 1761, auskultant i Åbo hofrätt 1763 och auditör vid arméns flotta 1772. Då J. M. Sprengtporten i Juli 1772 begaf sig till Finland för att der genomföra den med Gustaf III uppgjorda revolutionsplanen, åtföljde T. honom såsom fältsekreterare och författade sedermera det manifest om revolutionen, som spreds i Finland. Han vann derigenom konungens gunst och snabb befordran, kallades 1775 till hofrättsråd vid hofrätten i Vasa och utnämndes till landshöfding 1782 i Uleåborgs och 1785 i Vasa län. Såsom landshöfding förvärfvade han sig genom nit och omtänksamhet allmänhetens förtroende. År 1794 entledigades han af Gustaf IV Adolfs förmyndareregering, men utnämndes 1799 till vice landshöfding i Örebro län, hvilken befattning han dock redan följande år afsade sig. Åren 1800--05 var han ledamot i Högsta domstolen och utnämndes sistn. år till president i Åbo hofrätt. Vid riksdagarna 1778 och 1800 var T. ledamot af lagutskottet. Då Borgå landtdag 1809 skulle öppnas, utsågs han att såsom justitiekansler förrätta de, enligt ordningen vid svenska riksdagarna, rikskansleren åliggande göromålen och upphöjdes samtidigt i friherrligt stånd. På grund af preste- och bondeståndens val kallades han derefter till förste ledamot i regeringskonseljens justitiedepartement, hvilken plats han innehade till sin död, d. 5 Jan. 1822. I det politiska lifvet ingrep T. icke verksamt under senare delen af sin bana. M. G. S.