Tankeläsning

Tankeläsning, ett på 1870-talet i Amerika uppfunnet konststycke, som merendels tillgår så, att »tankeläsaren», sedan han anmodat en bland åskådarna utvald person (»medium») att tänka intensivt på något i närheten befintligt föremål, fattar denna person vid handen och (med förbundna ögon) snabbt uppsöker ifrågavarande föremål samt finner det. Tankeläsningen torde i grunden vara helt enkelt ett fysiologiskt experiment. För att ett tankeläsningsexperiment skall lyckas, förutsättes, dels att mediet tänker på ett konkret och i närheten befintligt föremål och tänker på det med största möjliga energi, dels att tankeläsaren skall stå i något slags kroppsligt samband med försökspersonen, i det att han t. ex. håller dennes hand. Den intensiva tankekoncentrationen åtföljes af vissa ofrivilliga och omedvetna ryckningar i mediets handmuskler (tankeläsningen kunde ock rättare kallas »muskelläsning»), och dessa muskelrörelser tjena till vägledning för tankeläsaren, som bör vara begåfrad med fint nervsystem och skarp iakttagelseförmåga. I alla händelser är det ett märkligt faktum, att han icke kan angifva det påtänkta föremålet, förrän han funnit detsamma. Flere professionella tankeläsare, såsom amerikanen W. I. Bishop, engelsmannen S. Cumberland och ryskan Lucy de Gentry, hafva väckt mycket uppseende med sina omvexlande och högst öfverraskande konststycken.