Taunus, skogig bergstrakt i Tyskland, preuss. regeringsområdet Wiesbaden, mellan Main, Rhen och Lahn, sträcker sig i sydvestlig riktning från Nauheim i Oberhessen till Rhen, der den mellan Bingen och Lahnstein stupar brant ned i floddalen. Bergets föga slutna hufvudkam har en medelhöjd af 450 m.; högsta punkten (880 m.) når Grosser Feldberg vid Königstein. Dess hufvudmassa består af försteningsfri lerskiffer, här och der öfvergående i talkskiffer och på höjderna öfverlagrad af qvartsit. Derjämte förekomma gångar af basalt, i synnerhet n. ö. om Wiesbaden, med olika slags mineralkällor, af hvilka 40 äro bekanta, bland dem flere med europeiskt rykte, såsom Wiesbaden, Schlangenbad, Selters, Homburg. Malmrika äro trakterna vid Lahn. Skogarna bestå mest af bok och, högre upp, tall. Öfverallt, der det är möjligt, är bergstrakten väl odlad och har på södra sidan vingårdar och fruktträdsplanteringar af alla slag, der t. o. m. mandelträdens frukt mognar.
Nordisk familjebok · första upplagan
Taunus
Ämne: Preussiska och tyska städer och orter · Preussen, Sachsen och tyska städer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 1434–1435 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗