Sida 721
Tatius ...
fick T. utbyta Lofö mot Bromma pastorat. Död i Stockholm d. 28 Maj 1785. S. B.
7. Taube [tåb], Otto Fredrik, militär, statsråd, född d. 27 Dec. 1832 i Norrköping, ingick 1851 såsom underlöjtnant vid Andra lifgrenadierregementet, der han 1872 blef öfverstelöjtnant och förste major. Sedan 1858 var han derjämte anställd vid Generalstaben, hvarest han 1875 utnämndes till öfverstelöjtnant. 1879 befordrad till öfverste i armén, kallades T. 1880, efter J. H. Rosensvärd, till statsråd och chef för landtförsvarsdepartementet, men lemnade redan 1882 denna plats åt K. A. Byting. Under tiden (1881) hade T. blifvit öfverste och chef för Bohus läns regemente. 1882 transporterades han i samma egenskap till Vestgöta-Dals regemente samt utnämndes 1888 till generalmajor och 1890 till chef för Femte fördelningen och generalbefälhafvare i Femte militärdistriktet. T. är sedan 1869 led. af Krigsvetenskapsakademien.
8. Taube [tåb], Emma Matilda Elisabet, grefvinna, hofsångerska, född Grabow, gift 1886 med löjtnanten grefve C. E. Taube. Se Grabow, M.
Tauber, biflod från venster sida till Main, uppstår i würtembergska Jagst-kretsen, går ett kort stycke genom bajerska Mittelfranken, skär sedan nordligaste delarna af Würtemberg och Baden samt faller ut i Main vid Wertheim. Floden har en längd af 120 km., är icke segelbar och flyter genom en mycket bördig, vinproducerande dal, Taubergrund.
Tauber Bischoffsheim [-hajm], by i Bajern vid floden Tauber, 18 km. från dess utflöde i Main. Den 24 Juli 1866 tillkämpade preussiska Mainarmén sig öfvergången öfver Tauberfloden efter heta strider, vid T. B. med würtembergska divisionen och vid den 5 km. nordligare belägna byn Werbach med badensiska divisionen. C. O. N.
Taubert, Karl Gottfried Wilhelm, tysk musiker, f. 1811, elev af Berger och Klein, blef 1831 ledare af hofkonserterna i Berlin, 1842 kapellmästare vid operan och dirigent för symfonisoaréerna samt 1875 president i den musikaliska sektionen af k. konstakademiens senat. Död i Berlin 1891. T. var mycket produktiv. Hans bästa kompositioner äro hans barnsånger äfvensom musiken till Euripides' »Medea» och Shaksperes »Stormen». Hans operor hafva deremot gjort mindre lycka. A. L.
Tauchnitz. 1. Karl Christoph Traugott T., tysk bokförläggare, f. 1761, uppsatte 1796--1800 i Leipzig ett boktryckeri, en förlagsbokhandel och ett stilgjuteri, utgaf företrädesvis grekiska och latinska författare samt införde i Tyskland förbättrade antiqvatyper och stereotypien, hvilken han äfven lyckades tillgodogöra för nottryck. Död 1836. -- 2. Karl Christian Philipp T., den föregåendes son, f. 1798, d. 1884, fortsatte sin faders förlagsrörelse till 1865 (då den öfvergick till O. Holtze). T. skänkte anonymt större summor till upprättande af sjukhus m. m. och testamenterade sin qvarlåtenskap (öfver 4 mill. mark) till staden Leipzig, för allmännyttiga och välgörande ändamål. -- 3. Christian Bernhard von T., friherre, tysk bokförläggare, den föregåendes kusin, f. 1816, öppnade 1837 i Leipzig under firma Bernhard Tauchnitz en förlags- och boktryckerirörelse. Hans 1841 påbörjade förlagsserie »Collection of british authors», vanligen kallad »Tauchnitz edition», hvilken nu (1891) vuxit till 2,700 bd, utgör en för icke-engelska land afsedd, god och billig samling af mestadels ny engelsk och nord-amerikansk skönliteratur på originalspråket. T. upphöjdes 1860 i ärftligt friherrligt stånd och utnämndes 1877 till medlem på lifstid af Sachsens Första kammare. Han är storbritannisk generalkonsul för Sachsen.
Tauern (Hohe T.), en väldig högbergsgrupp i Östalperna, sträcka sig ö. om Zillerthal-alperna från Birnlücke till Arl-, Malta- och Lieserdalarna och bilda gränsen mellan Salzburg, Tyrolen och Kärnten samt vattenskilnaden mellan Salzach (Pinzgau) i n. och Rienz och Drau (Pusterdalen) i s. Deras hufvudtoppar äro Gross-Glockner (3,797 m.) och Gross-Venediger (3,673 m.). Största glacieren är den 9 km. långa Pasterzen-glacieren på Gross-Glockner.
Tauler (Taulerus), Johann, tysk predikant och mystiker, f. i Strassburg inemot 1300, d. derst. 1361, var lärjunge till mäster Eckhart (se denne), från hvars djerfva panteism han dock höll sig någorlunda fri. I T:s berömda predikningar lefver en reformatorisk anda. De hafva en praktisk och folklig hållning samt vittna om hans mystiskt djupa troslif, hans fria och kärleksrika sinne. I språkets behandling lärde Luther mycket af honom. T:s predikningar trycktes 1498 (flere uppl., de senaste 1872; svensk öfvers. af J. H. Ekendal 1843; 2:dra uppl 1844). Jfr Karl Schmidt; »Johannes T. von Strassburg» (1841).
Tauma-. Se Tavma-.
Taunton [tantön]. 1. Stad i engelska grefskapet Somerset, vid T.- och Bridgewater-kanalen och den segelbara floden Tone. 16,614 innev. (1881). Det är en vacker och välbyggd stad med ett från den sachsiska tiden härstammande slott, nu lokal för assisdomstolarna och grefskapets arkeologiska och naturalhistoriska museum. Tillverkning af handskar samt jern- och linnevaror. Staden var fordom ryktbar för sina ylle- och sidenmanufakturer, men de förra hafra fullständigt försvunnit och de senare betydligt minskats. T. är en mycket gammal stad, och en mängd romerska mynt har der anträffats. Vestsachsiska konungar residerade der ofta. I T. lät hertigen af Monmouth utropa sig till konung (d. 20 Juni 1685), till följd hvaraf stadens innevånare sedermera grymt straffades. -- 2. Stad i nord-amerikanska staten Massachusetts, vid den segelbara floden T., som 25 km. längre ned faller ut i Narragansettviken. 23,674 innev. (1885). Statens dårvårdsanstalt. Liflig industri, särskildt i jern och pläterade arbeten.
Taunus, skogig bergstrakt i Tyskland, preuss. regeringsområdet Wiesbaden, mellan Main, Rhen och Lahn, sträcker sig i sydvestlig riktning från Nauheim i Oberhessen till Rhen, der den mellan Bingen och Lahnstein stupar brant ned
Källa: Project Runeberg ·
