Sida 722
Tatius ...
i floddalen. Bergets föga slutna hufvudkam har en medelhöjd af 450 m.; högsta punkten (880 m.) når Grosser Feldberg vid Königstein. Dess hufvudmassa består af försteningsfri lerskiffer, här och der öfvergående i talkskiffer och på höjderna öfverlagrad af qvartsit. Derjämte förekomma gångar af basalt, i synnerhet n. ö. om Wiesbaden, med olika slags mineralkällor, af hvilka 40 äro bekanta, bland dem flere med europeiskt rykte, såsom Wiesbaden, Schlangenbad, Selters, Homburg. Malmrika äro trakterna vid Lahn. Skogarna bestå mest af bok och, högre upp, tall. Öfverallt, der det är möjligt, är bergstrakten väl odlad och har på södra sidan vingårdar och fruktträdsplanteringar af alla slag, der t. o. m. mandelträdens frukt mognar.
Taupadel (Dewbatel, Tubalt, Tupadelius), Georg Kristoph von, tysk krigare, tjenade under hertig Bernhard af Weimar i dansk tjenst, men öfvergick sommaren 1631 såsom öfverste i svensk. Tillfångatagen vid Neumark 1632, lösgafs han snart af Wallenstein, som sände honom med fredsanbud till svenskarna. I striderna omkring Nürnberg Juli--Aug. 1632 utmärkte han sig mycket och erhöll för sitt lyckade försvar af Koburg generalmajors grad och kommendantsplatsen i Erfurt. Under de derpå följande åren vann han flere träffningar, såsom vid Weisstadt (d. 16 Maj 1633) och Bamberg. Han följde hertig Bernhard, då denne lemnade Sveriges tjenst, och bidrog till hans seger vid Rheinfelden (1638) samt intog Hüningen m. fl. städer i Elsass. Han skall mycket hafva medverkat till att »weimarianerna» efter Bernhards död (1639) gingo i fransk tjenst och att de på återtåget från Regensburg (1641) skilde sig från svenskarna. T:s öden efter slaget vid Tuttlingen (1643), hvari han deltog, äro okända. Han var allmänt ansedd såsom en af protestanternas yppersta generaler i det s. k. lilla kriget. C. H. T.
Taupo, sjö på Nya Zeeland (se d. o.).
Taurellus, Nicolaus, tysk filosof, f. 1547, d. 1606 såsom professor i medicin och filosofi i Altorf, intog en oppositionel ställning till den i konkordieformeln fastställda ortodoxien och till Aristoteles' skolastiska utläggare. T. arbetade, ehuru förgäfves, på att skapa en filosofi, som skulle stå i samklang med hans af stark mystik färgade kristendomsuppfattning. Hans vigtigaste arbete är Philosophiae triumphus (1573).
Taurerna (Grek. tauroi, Lat. tauri), de forne skytiske innevånarna i Tauriska Chersonesos (se Chersonesus), nu Krim, voro ett krigiskt och rofgirigt, delvis nomadiserande folk med råa och vilda seder. De dyrkade en jungfrulig gudinna vid namn Orsiloche l. Orsilochia, åt hvilken de offrade krigsfångar och skeppsbrutna främlingar. Af grekerna betraktades denna tauriska gudinna såsom en särskild typ af den grekiska Artemis, åt hvilken de gåfvo tillnamnet Tauropolos (»den i Taurien boende»). Det är till dessa förhållanden, som Euripides anknutit händelserna i sitt drama »Ifigeneia hos taurerna». A. M. A.
Taurien, guvernement i södra Ryssland, omfattar halfön Krim och en del af fastlandet, mellan nedre Dnjepr samt Svarta hafvets och Azovska sjöns kuster, samt gränsar i n. till guv. Cherson och Jekaterinoslav. Areal 63,560 qvkm., af hvilka 25,727 qvkm. komma på Krim (se d. o.). Fastlandsdelen består af en vågig stepp af »svartjord» (Nogaiska steppen), endast på några ställen bestående af salthaltig lera, såsom vid Sivasj-viken (»ruttna sjön»), eller af sand, vid Dnjeprs nedre lopp. Den vattnas af Dnjepr, som flyter längs nordvestra gränsen, och af tvänne mindre floder, Molotjnaja och Berda. En mängd små sjöar och dammar förekommer i n., särskildt i sandstepperna vid Dnjepr, der salt produceras. Skogar saknas, med undantag af planteringar i mennoniternas kolonier. Åkerbruk och boskapsskötsel äro hufvudnäringar. Hvete är hufvudsädet. 1882 funnos inom guvernementet omkr. 356,000 hästar, 486,000 nötkreatur och nära 4 mill. får (deraf nära 3 mill. merinos). Industrien är obetydlig, men exporthandeln med spanmal, salt, fisk, ull och talg är mycket liflig. Handelns hufvudcentra äro Kachovka vid Dnjepr, Berdjansk vid Azovska sjön samt sjöhamnarna Eupatoria, Sevastopol, Sudak och Feodosia. Befolkningen, hvilkens antal uppgår till omkr. 1,100,000 pers., består till större delen af ryssar (öfver 400,000) och tatarer (omkr. 100,000) samt för öfrigt af armenier, judar, zigenare, greker och andra européer, i synnerhet tyskar, i det sedan längre tid tillbaka nybyggare från Tyskland och Schweiz, (mennoniter från Preussen) af ryska regeringen inbjudits såväl till Krim som till fastlandsdelen och der anlagt kolonier, de största i kretsen Berdjansk, kring Molotjnaja. Guvernementet indelas i 8 kretsar. Hufvudstad Simferopol.
Tauriern, hedersnamn för Potemkin (se denne).
Taurii ludi kallades spel, som firades i Rom såsom offer åt underjordens gudar. De voro ungefärligen likartade med de s. k. Tarentini ludi (se d. o.). R. Tdh.
Taurin. Se Gallämnen.
Taurinerna (Lat. taurini) voro sannolikt en ligurisk folkstam. Enligt somliga författare var den bosatt vid Pos öfre lopp. Hufvudstad var Augusta Taurinorum (det nuv. Turin). R. Tdh.
Tauris. Se Tebris.
Tauriska halfön. Se Chersonesus och Krim.
Tauriskerna (Lat. taurisci), forntida keltisk folkstam. Se Galler, sp. 815.
Tauriskos (Lat. Tauriscus), grekisk bildhuggare. Se Farnesiska konstverk.
Taurogen (Tauroggen), köping i ryska guvern. Kovno, vid Memels biflod Jura, 7 km. från preussiska gränsen. Omkr. 5,000 innev. Der undertecknade d. 21 Juni 1807 kejsar Alexander öfverenskommelsen om den vapenhvila, som föregick freden i Tilsit, och i närheten, vid en qvarn i byn Poscherum, slöt d. 30 Dec. 1812 den preussiske generalen York med ryske generalen Diebitsch vapenstillestånds- och neutralitetskonvention, vanligen kallad konventionen i T.
Taurokolsyra. Se Galla och Gallämnen.
Källa: Project Runeberg ·
