Taxeringsnämnd

Taxeringsnämnd, förv., en årligen tillsatt nämnd af skattskyldige, med uppgift att inom särskilda mindre områden ombestyra bevillningstaxeringen. En sådan taxeringsnämnd skall enligt gällande bevillningsförordning af d. 14 Sept. 1883 finnas i hvarje taxeringsdistrikt, hvars omfattning bestämmes af konungens befallningshafvande med iakttagande af att i allmänhet hvarje stad utgör ett distrikt (Stockholms stad sju) och att å landsbygden 2--4 beredningsdistrikt förenas till ett taxeringsdistrikt. Ledamöterna, som jämte suppleanter å landsbygden väljas å kommunalstämma och i stad å sammanträde inför magistraten, skola vara 9, om taxeringsdistriktet utgöres af endast 1 kommun (å landet) eller 1 beredningsdistrikt (i stad), men eljest 10, 12 eller 15, alltefter som distriktet består af 2, 3 eller 5 kommuner eller beredningsdistrikt. Till ledamot är hvar och en valbar, som inom taxeringsdistriktet under näst föregående år varit uppförd till bevillning för fastighet eller inkomst. Minst en af hvarje kommuns ledamöter i årets bevillningsberedning skall inväljas i taxeringsnämnden, hvari för öfrigt, såvidt möjligt är, såväl fastighetsegare som näringsidkare och löntagare böra erhålla säte och stämma. Då taxeringsnämnden ej är beslutmässig, om icke minst 2/3 af ledamöterna äro närvarande, så tillkommer det nämnden att i händelse af behof komplettera sig sjelf genom inkallande af valbar person till ledamot. Taxeringsnämnderna sammanträda å plats och tid, som af konungens befallningshafvande efter förslag af magistrater samt kronofogdar och häradsskrifvare bestämmas. Taxeringsnämnd väljer sjelf ordförande, men om landshöfding infinner sig vid nämnds sammanträde, må han föra ordet, likasom han eger deltaga i öfverläggningarna, ehuru ej i besluten. Sammanträdena böra för öfrigt alltid bevistas af kronoombud, som å landsbygden är kronofogden, i Stockholm en kronouppbördskommissarie och i öfriga städer en af konungens befallningshafvande särskildt förordnad person. Derjämte skall bevillningsberednings ordförande närvara, då taxeringarna för hans distrikt företagas. Taxeringsnämnden har till uppgift att bestämma de på taxering beroende fastighetsvärden och inkomstbelopp med ledning af de förslag, som bevillningsberedningarna upprättat, och af de skattskyldiges framställningar med anledning af dessa förslag. Taxeringsnämnd eger också bestämma det litertal bränvin, hvartill årets försäljning hos traktörer och gästgifvare eller vid tillfällig värdshusrörelse kan anses uppgå. Taxeringsnämndernas förrättningar böra vara afslutade senast d. 15 Juli och deras längder och protokoll jämte tillhörande handlingar till konungens befallningshafvande insändas senast vid midten af Aug. Så snart taxeringsnämndernas förrättningar inom hvarje fögderi eller stad afslutats, skola utskrifvas utdrag ur hvarje nämnds protokoll, utvisande alla beslutade förändringar i och tillägg till bevillningsberedningsförslag, och inom 14 dagar till vederbörande -- öfverståthållareämbetet, magistrat eller kommunalstämmeordförande -- aflemnas för att tillhandahållas de skattskyldige. Likaledes skola afskrifter af taxeringslängderna senast vid midten af Aug. i de särskilda kommunerna och taxeringsdistrikten tillhandahållas. Sedan de skattskyldige sålunda erhållit tillfälle att skaffa sig kännedom om taxeringen, ega de, liksom ock kommun, som är missnöjd med taxeringsnämnds beslut, att innan kl. 12 å åttonde dagen före den, då pröfningsnämnden sammanträder, hos konungens befallningshafvande inlemna till pröfningsnämnden ställda besvär öfver taxeringsnämnds beslut. -- Särskilda taxeringsnämnder foreskrefvos redan i 1739 och 1743 års bevillningsförordningar och skulle enligt den senare och följande bevillningsförordningar från 1700-talet i städerna utgöras af landshöfdingen jämte magistratspersonerna och några andra samt på landsbygden af landshöfdingen eller hans ställföreträdare, häradshöfdingen samt adjungerade af adel, prester och bönder, utsedda af landshöfdingen. I städerna utfördes taxeringsarbetet äfven under 1800-talet genom taxeringskomitéer, som utgjordes af valda medlemmar af adel, prester, ståndspersoner och borgare. På landsbygden infördes deremot genom 1810 års bevillningsförordning särskilda beredningskomitéer såsom första instans (se Bevillningsberedning), och taxeringskomitén, som var andra instans, skulle bestå af adelsmän, prester, bönder och ståndspersoner. Öfverståthållare och landshöfdingar voro sjelfskrifna ordförande, tills genom 1841 års bevillningsförordning taxeringskomiteerna fingo rätt att sjelfva välja ordförande. Genom 1861 års bevillningsförordning upphäfdes stånds- och klassfördelningens betydelse för taxeringskomiténs sammansättning. Denna förordning gjorde också taxeringskomitén till andra instans både i stad och å landsbygden, der från 1858 till 1861 lika litet som i stad någon bevillningsberedning funnits. Benämningen taxeringsnämnd upptogs först i 1883 års bevillningsförordning. Jfr Pröfningsnämnd. K. H. B.