Tenakel (Lat. tenaculum, af tenere, hålla). 1. Boktryckaret., en träribba, å hvilken manuskriptet (medelst en träklyka, »divisorn») fasthålles under sättningen. Tenakeln utlöper nedtill i en kloss med en jernspets, som fastsättes i kasten. -- 2. Kirurg., en skaftad, böjd nål, med hvilken man vid operationer fattade afskurna, blödande kärl för att underbinda dem, isolerade från omgifvande väfnad. Instrumentet är nu nästan ur bruk och ersättes af arterpincetten och Péans klämmare. 2. J. E. J-n.