Tennmalm

Tennmalm l. kassiterit (af Grek. kassiteros, tenn), miner. Den i naturen förekommande förening, som användes till tennets utbringande, utgöres af tennoxid, SnO₂, och träffas i Sverige endast såsom en stor sällsynthet vid Falun och på Utö. I större mängder träffas den i England (Cornwall), Sachsen (Altenberg), Böhmen (Zinnwald o. a. ställen), Ostindien (på Banka och Malakka), Siam, Kina, Brasilien och Kalifornien. Tennmalmen förekommer, åtföljd af qvarts, topas, glimmer, volfram och flusspat, på gångar i granit, gneis och porfyrer eller ock i sand, uppkommen genom förvittring af tennmalmförande bergarter. Tennmalmen är vanligen kristalliserad i diamantglänsande, mer eller mindre mörkt bruna, tetragonala kristaller, som äro ganska hårda och hafva egentliga vigten 6,8--7. P. T. C.