Tenos

Tenos (Nygrek. Tino), en 204 qvkm. stor ö i Cykladernas grupp (Grekiska arkipelagen), ligger mellan öarna Andros i n. v. och Mykonos i s. ö. Ön är till stor del fylld af berg, hvilka hufvudsakligen bestå af granit och glimmerskiffer, men delvis af marmor och svartgrön serpentin (de gamles ofites, »ormsten»). Innebyggarnas odlingsflit har dock vetat att göra sjelfva bergen fruktbärande. Exportartiklar äro vin, silke, honing, vax och i synnerhet marmor. Åt sin jämförelsevis stora folkmängd (12,565 pers. år 1879) kan dock T. icke bereda tillräcklig utkomst, hvarför årligen skaror utvandra för att såsom tjenstfolk och handtverkare söka anställning i skilda delar af Grekland och Turkiet. Öns hufvudort, Hagios-Nikolaos l. Tino, med omkr. 2,000 innev., ligger på sydkusten. I den straxt bredvid liggande kyrkan Panagia Evangelistria finnes en undergörande Mariabild, som lockar tusentals pilgrimer. T. bildar en egen eparki, tillhörande nomarkien Cykladerna. Ön skall fordom hafva hetat Ofiussa (af ofis, orm), emedan den var uppfylld af ormar. Från denna landsplåga befriades T. af Poseidon, hvilken gällde såsom öns skyddsgud och der egde ett berömdt tempel, till hvilket vid festen Posideia en mängd främlingar sarninanströminade. T. är äfven berömdt såsom skaldinnan Erinnas födelseort. Dess innebyggare deltogo verksamt i grekernas frihetskrig mot perserna i 5:te årh. f. Kr. och tillhörde sedermera Athens vapenförbund. Under medeltiden kom T. vid det bysantinska rikets förfall i händerna på frankiska fursteslägter, men togs 1390 i besittning af Venezia, som genom freden i Posjarevats (1718) afträdde det till Turkiet. A. M. A.