Teodor (Lat. Theodorus, Grek. Theodoros, af theos gud, och doron, gåfva). Tvänne påfvar hafva burit detta namn. T. I, 642--649, Johannes IV:s efterträdare, bekämpade i likhet med denne ifrigt monoteleterna. -- T. II, som innehade den pafliga stolen endast 20 dagar år 897, gjorde sig mest bekant genom den gärd af rättvisa han egnade en af sina företrädare, påfven Formosus, hvars lik påfven Stefan VII låtit uppgräfva och skändligt behandlat. J. H. B.
Kyrkoförfattning angifver organisationen af kyrkan såsom ett yttre samfund, sättet, hvarpå och af hvem den kyrkliga makten utö… Schism (Grek. schisma), söndring, splittring. I Nya testamentet förekommer detta ord i betydelsen af kyrklig partisö… Benediktioner (Lat. benedictio, välsignelse) kallar man i den katolska kyrkan sådana heliga handlingar, genom hvilka vissa … Character indelebilis Lat., outplånlig karakter eller beskaffenhet. Enligt katolska kyrkans åsigt utgöra presterna ett genom andlig… Biktbud Redan i kristendomens äldsta tider var det sed, att man biktade sig före nattvardens begående; på det 4:de la… Inqvisition (Lat. inqusitio, undersökning), den af romersk-katolska kyrkan upprättade domstol med uppgift att uppspåra oc… Ordo (Lat., plur. ordines), rad, följd, afdelning, ordning; samhällsklass, stånd; det kyrkliga ämbetet. -- Ordines… Ordination (Lat. ordinatio), förordnande, föreskrift (som gifves af en läkare). I kyrklig mening betyder ordination pres…
Alla artiklar i ämnet →
Samma uppslagsord
Teodor (Theodoros), grekisk konstnär. Se Rhoikos . band 16, sp. 17 Teodor (Theodoros), grekisk filosof af den cyrenaiska skolan (se denna) och slägting till Aristippos d. y., lefde i slutet af 300-talet f. Kr. Han blef i … band 16, sp. 17 Teodor den helige var enligt legenden en romersk soldat (född i Syrien), som 307 bekände sig till kristendomen och i sitt nit tände eld på ett … band 16, sp. 17 Teodor (Theodoros), kejsare i Bysans och Nicsea. Se Laskaris . band 16, sp. 17 Teodor (Theodoros), kejsare i Abessinien (se d. o.). band 16, sp. 17