Laskaris, två bysantinske lärde. 1. Konstantinos L., flydde vid Konstantinopels intagande af turkarna (1453) till vesterlandet och vann till en början anställning hos hertig Francesco Sforza i Milano såsom lärare för hans dotter Ippolita. Han verkade sedermera med stor framgång såsom lärare i grekiska språket och literaturen dels i Rom, dels i Neapel, dels i Messina, der han dog (efter 1500). Hans grekiska grammatik (Milano 1476) är den äldsta tryckta bok på grekiska språket. -- 2. Andreas Janos L., född omkr. 1445, bördig från Rhyndakos i Mindre Asien, lefde en längre tid i Florens vid Lorenzo de Medicis hof och riktade det af denne grundade biblioteket med en mängd från österlandet, hufvudsakligen från Athos, medförda grekiska handskrifter. Efter Lorenzos död (1492) vistades han en tid i Paris vid Karl VIII:s hof, var 1503 franskt sändebud i Venezia, kom under påfven Leo X:s regering (1513--21) till Rom och 1518 åter till Paris, der han gjorde Frans I vigtiga tjenster vid inrättandet, af det kungliga biblioteket. Död i Rom 1535. L. har inlagt stora förtjenster om den grekiska literaturen icke blott såsom undervisare, utan äfven såsom utgifvare och kommentator af åtskilliga grekiska skriftställares arbeten, bl. a. en af Planudes samlad grekisk antologi (Anthologia Planudea, 1494). A. M. A.
Nordisk familjebok · första upplagan
Laskaris
Ämne: Grekiska språket, myter och orter · Antikens Grekland, Turkiet och Främre orienten
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 828–829 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗