Laskaris, förnäm bysantinsk ätt, af hvilken en medlem, Theodoros L., blef kejsare. Han var gift med Anna, en dotter af Alexios III, hvilken 1195 inkräktade tronen för sin äldre broder, Isak II Angelos. Då den sistnämnde 1203, genom understöd af en vesterländsk korsfararehär, åter blifvit uppsatt på tronen jämte sin son, Alexios IV, men båda efter ett halft år dukat under för ett folkuppror samt korsfararna med anledning deraf företogo en stormning af Konstantinopel, hvarunder den nyuppsatte kejsaren, Alexios V Dukas Murzufles (äfven han måg till Alexios III), flydde, vardt Theodoros I L. under sjelfva stormningen utropad till kejsare (April 1204), men måste vika undan för det af de segrande korsfararna upprättade latinska kejsaredömet. Han grundade derefter, 1206, kejsaredömet Nicaea, på hvars tron han vid sin död, 1222, efterträddes af en sin måg, Johannes (III) Dukas. Dennes son, Theodoros (II) Dukas (1254--58), och sonson, Johannes (IV) Dukas (1258--59), buro äfven familjenamnet L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Laskaris
Ämne: Östromerska kejsare och bysantinsk historia · Romarriket och antikens Rom
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 828 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗