Teriak

Teriak, Lat. theriaca (Grek. theriakon, näml. farmakon, d. v. s. medel mot ett giftigt djurs bett, motgift, af ther, vilddjur), farmak., namn på en mycket sammansatt medikamentsblandning, som ursprungligen kallades theriaca Andromachi efter kejsar Neros lifmedikus Andromachus, som uppfunnit detta »motgift», genom hvars användande Nero skulle skyddas mot alla förgiftningsförsök. Dylika »motgifter» spelade under den romerska forntiden en vigtig rol (jfr Mithridat) och blefvo på Galenus' auktoritet begagnade icke blott under medeltiden, utan äfven långt in i den nyare tiden såsom medel mot allahanda lidanden. Ännu i Pharmacopée française af 1837 qvarstår Galenus fullständiga formel för theriaca, innehållande 71 olika beståndsdelar, bland hvilka 67 voro fasta ämnen, inberäknade torkade huggormar, hvilka pulveriserades, sammanblandades samt medelst mekkabalsam, chios-terpentin, hvit honing och spanskt vin bereddes till ett mos, electuarium theriacum. I den första upplagan af Ph. suecica, 1775, upptogs en mycket förenklad formel för theriaca, innehållande endast angelika, valeriana, zedoaria, kardemummor, saffran, myrrha och opium, hvilka ämnen i pulverform medelst flädersyrup och spanskt vin gjordes till ett mos. Ännu i Ed. VI af Ph. suecica, hvilken upphörde att gälla 1870, finnes en liknande formel för theriaca, i hvilken flädersyrupen dock är utbytt mot honing och beståndsdelarna tillökats med lakrits och gentianarot samt det spanska vinet är bestämdt att vara malagavin. Teriak ingick då i de kryddor, som kallades »Hjärnes testamente» (se d. o.). Den verkan, som kunde erhållas af teriak, berodde på dess aromatiska beståndsdelar samt på dess halt af opium, i det att 4 gr. teriak innehöllo 5 cg. opium crudum. -- Man har kallat en blandning af gentiana, aristolochia, lagerbär, myrrha, honing och enbärsextrakt theriaca pauperum l. th. diatessaron, hvilket teriak också ansågs verksamt mot ormbett. Slutligen har extractum juniperi ensamt burit namnet »tysk teriak». Numera äro alla slags theriaca utmönstrade ur farmakopéerna. O. T. S.