Teufel

Teufel [töjfel], Maximilian, friherre von Güntersdorf, krigare, en af Gustaf II Adolfs tappraste fältöfverstar, skall under sin tidigare bana hafva varit i kejserlig tjenst. Namnet träffar man också bland personer tillhörande de kejsaren omgifvande adelsslägterna, såväl af katolsk som af protestantisk trosbekännelse. Redan i början af 1620-talet lär T. antagit tjenst hos Gustaf Adolf. I spetsen för ett tyskt regemente om 1,073 man deltog han i slaget vid Wallhof (1626). Under de följande s. k. preussiska fälttågen (1626--29) växte hans betydenhet mer och mer. Till en början anförtroddes åt honom och den tappre öfversten Streiff v. Lawenstein en af de största rekryteringar, som väl dittills på en gång varit i fråga för svensk räkning i Tyskland. 2,000 soldater till fots och 2,000 ryttare skulle anskaffas. De båda öfverstarna utförde sitt uppdrag under hösten 1626, men största delen af trupperna blef på marschen till Preussen fullständigt upprifven af polske fältherren Koniecpolski, och ledarna fördes fångna till Varsjav (April 1627). Efter återvunnen frihet (1628) utnämndes T. till chef för det s. k. hofregementet (det sedermera under hans ledning så ryktbara »Gula regementet»), och i H. Wrangels seger vid Gurzno (1629) tog han en ärofull del. När 1630 expeditionen till Tyskland var besluten, utsågs T. till chef för den truppkontingent, som från Preussen skulle stöta till Gustaf Adolfs armé. Med 23 kompanier och 1,000 musketerare förenade han sig också d. 22 Juli i Stettin med konungen. Då T. synes jämte sin militära duglighet varit i besittning af en god bildning (han skref bl. a. en god franska), blef han ett synnerligen användbart och användt redskap för Gustaf Adolfs planer. Redan i Okt. 1630 ämnade konungen honom till befälhafvare i egenskap af fältmarskalk för den armé, som han under vintern hade för afsigt att upprätta i Hinter-Pommern. Häraf blef dock intet. I stället se vi T. vid Greifenhagens ryktbara stormning juldagen 1630 gå med sitt Gula regemente i spetsen för de anryckande trupperna, och till Garz' straxt derefter följande eröfring bidrog han med råd och dåd. Efter att midt i vintern hafva rensat Neu-Brandenburg från österrikarna var han åter med sitt regemente en af de förste på vallarna vid Demmin, då det eröfrades (Febr. 1631). Under den derpå i April följande belägringen af Frankfurt a. d. Oder sårades T. vid konungens sida af en kula i armen, hvilket dock ej hindrade honom att kort derefter bidraga till den framgångsrika utgången af denna stads belägring. Sedan T. lyckats tillföra konungen ansenliga förstärkningar i lägret vid Werben, der han med sina musketerare gjorde de vigtigaste tjenster i striderna med Tilly, följde han Gustaf Adolf på det ryktbara tåget till Breitenfeld. Natten före slaget (6--7 Sept. 1631) sof konungen i en vagn jämte tre sina utmärktaste officerare. De voro Horn, Banér och T. I sjelfva slaget hade T. fått sig anförtrodt befälet öfver centern, bestående af Gula, Blå och Röda brigaderna. När han emellertid under stridens lopp skulle utföra en konungens order, dödades han af en kula. Utan tvifvel var T. ett af de mest lefvande fältherreämnena i Gustaf Adolfs skola, ehuru han aldrig hann den militära grad, hvartill konungen en gång utsett honom. P. S.