Thesevs

Thesevs (Lat. Theseus), en af den grekiska fornsagans ädlaste hjeltegestalter, var son af konung Aigevs i Athen (eller af Poseidon, för hvilken Aigevs väl egentligen blott är en annan benämning) och Aithra, en dotter af konung Pitthevs i Troizen. Hos honom uppfostrades T. Såsom yngling begaf han sig sedan till Athen för att uppsöka sin fader, hvarvid han under färden dräpte flere grymma resar, som gjorde vägen osäker. I Athen var han nära att förgiftas på sin styfmoder Medeias anstiftan, men räddades, då hans fader igenkände honom på hans svärd och sandaler, hvilka en gång tillhört Aigevs och af Aithra gifvits åt sonen såsom igenkänningstecken. I Athen fick T. tillfälle till nya hjeltebragder genom att kufva sin farbroder Pallas' upproriska söner och fånga den vilda marathonska tjuren. Då den skändliga offergärden af 7 attiska ynglingar och lika många jungfrur å nyo skulle afgå till Kreta, inskeppade T. sig med de utsedda offren och räddade dessa genom att döda Minotauros med biträde af Ariadne, Minos' dotter, hvars kärlek han vunnit (se Ariadne, Minos och Minotauros). Efter återkomsten till Athen öfvertog han regeringen efter sin fader, hvilken, misströstande om sonens återkomst, hade beröfvat sig lifvet. Sitt fädernesland var han till gagn genom fredliga värf ej mindre än genom hjeltebragder. Bland annat tillskref man honom den s. k. synoikismen, eller sammanförandet af Attikas förut skilda landskommuner till en statsenhet, med Athen såsom gemensam hufvudstad. Amazonernas infall i Attika tillbakaslogs efter hård strid af T., som derefter förmälde sig med deras drottning, Antiope, och med henne fick sonen Hippolytos. Äfven säges han hafva deltagit i den kalydonska jagten och i argonavternas härfärd. Sin vän och vapenbroder Peirithoos bistod han i striden mot centaurerna och nedsteg med honom till underjorden för att bortröfva Persefone. Der blefvo de dock båda qvarhållna, tills T. befriades af Herakles. Vid återkomsten till Athen fann T. allt förändradt. Tronen var tagen i besittning af Menesthevs, och han sjelf hade blifvit en främling bland sitt folk. I grämelsen deröfver begaf han sig till ön Skyros, der han försåtligt dödades af konung Lykomedes. Hans son Demofon återfick konungavärdigheten, och af följande tiders athenare vördades T. såsom landsheros och grundläggare af Athens statsskick. På oraklets bud förde Kimon (468 f. Kr.) hans ben från Skyros till Athen och uppförde derstädes åt honom ett praktfullt tempel. Ända till midten af 1800-talet var man fullt öfvertygad om detta tempels identitet med ett i nordvestra delen af Athen ännu befintligt doriskt tempel, hvilket under medeltiden tjenat såsom en åt den helige Georg helgad kyrka och nu användes till museum. Detta vackra tempel, hvilket utgör en af Athens bäst bibehållna och mest i ögonen fallande fornlemningar, bär ännu namnet Theseion. Angående dess verkliga bestämmelse hafva dock flere olika förslagsmeningar blifvit framställda. -- Thesevssagan, hvilken är en den joniska stammens tillhörighet, visar en anmärkningsvärd likhet med sagorna om Herakles, hvilket redan i forntiden gaf anledning att beteckna T. såsom »en annan Herakles». Äfven den bildande konsten brukade utrusta T. med de för Herakles utmärkande attributen: lejonhud och klubba, men äfven med en kort mantel (chlamys) och en bredskyggig hatt af det slag, som de attiske efeberna brukade bära. A. M. A.