Sida 85
Thera ...
hvilka man förr ansett vara skattkammare. De hafva formen af en bikupa, till hvilken en gång leder in utifrån, och som står i förbindelse med en fyrkantig sidokammare. Taket är bildadt genom stenskiftens öfverkragning (se Tholos); rummet är helt och hållet eller delvis beläget under jorden. En räcka af verkliga skattehus fanns inom tempelområdet vid Olympia, längs bergshöjdens södra sluttning. Flere af dessa voro äfven i arkitektoniskt hänseende af intresse, t. ex. geloernas (uppbyggdt 575 f. Kr.) och megaréernas. -- Det latinska ordet thesaurus nyttjas äfven såsom titel på stora och lärda samlingsverk, i synnerhet inom språkforskningens och fornkunskapens områden, t. ex. Stephanus' »Th. linguae graecae» (1572), Gronovius' »Th. antiquitatum graecarum» (1697--1702), Graevius' »Th. antiquitatum romanarum» (1694--1703) och Gesenius' »Th. linguae hebraicae et chaldaicae» (1829--42).
Thesevs (Lat. Theseus), en af den grekiska fornsagans ädlaste hjeltegestalter, var son af konung Aigevs i Athen (eller af Poseidon, för hvilken Aigevs väl egentligen blott är en annan benämning) och Aithra, en dotter af konung Pitthevs i Troizen. Hos honom uppfostrades T. Såsom yngling begaf han sig sedan till Athen för att uppsöka sin fader, hvarvid han under färden dräpte flere grymma resar, som gjorde vägen osäker. I Athen var han nära att förgiftas på sin styfmoder Medeias anstiftan, men räddades, då hans fader igenkände honom på hans svärd och sandaler, hvilka en gång tillhört Aigevs och af Aithra gifvits åt sonen såsom igenkänningstecken. I Athen fick T. tillfälle till nya hjeltebragder genom att kufva sin farbroder Pallas' upproriska söner och fånga den vilda marathonska tjuren. Då den skändliga offergärden af 7 attiska ynglingar och lika många jungfrur å nyo skulle afgå till Kreta, inskeppade T. sig med de utsedda offren och räddade dessa genom att döda Minotauros med biträde af Ariadne, Minos' dotter, hvars kärlek han vunnit (se Ariadne, Minos och Minotauros). Efter återkomsten till Athen öfvertog han regeringen efter sin fader, hvilken, misströstande om sonens återkomst, hade beröfvat sig lifvet. Sitt fädernesland var han till gagn genom fredliga värf ej mindre än genom hjeltebragder. Bland annat tillskref man honom den s. k. synoikismen, eller sammanförandet af Attikas förut skilda landskommuner till en statsenhet, med Athen såsom gemensam hufvudstad. Amazonernas infall i Attika tillbakaslogs efter hård strid af T., som derefter förmälde sig med deras drottning, Antiope, och med henne fick sonen Hippolytos. Äfven säges han hafva deltagit i den kalydonska jagten och i argonavternas härfärd. Sin vän och vapenbroder Peirithoos bistod han i striden mot centaurerna och nedsteg med honom till underjorden för att bortröfva Persefone. Der blefvo de dock båda qvarhållna, tills T. befriades af Herakles. Vid återkomsten till Athen fann T. allt förändradt. Tronen var tagen i besittning af Menesthevs, och han sjelf hade blifvit en främling bland sitt folk. I grämelsen deröfver begaf han sig till ön Skyros, der han försåtligt dödades af konung Lykomedes. Hans son Demofon återfick konungavärdigheten, och af följande tiders athenare vördades T. såsom landsheros och grundläggare af Athens statsskick. På oraklets bud förde Kimon (468 f. Kr.) hans ben från Skyros till Athen och uppförde derstädes åt honom ett praktfullt tempel. Ända till midten af 1800-talet var man fullt öfvertygad om detta tempels identitet med ett i nordvestra delen af Athen ännu befintligt doriskt tempel, hvilket under medeltiden tjenat såsom en åt den helige Georg helgad kyrka och nu användes till museum. Detta vackra tempel, hvilket utgör en af Athens bäst bibehållna och mest i ögonen fallande fornlemningar, bär ännu namnet Theseion. Angående dess verkliga bestämmelse hafva dock flere olika förslagsmeningar blifvit framställda. -- Thesevssagan, hvilken är en den joniska stammens tillhörighet, visar en anmärkningsvärd likhet med sagorna om Herakles, hvilket redan i forntiden gaf anledning att beteckna T. såsom »en annan Herakles». Äfven den bildande konsten brukade utrusta T. med de för Herakles utmärkande attributen: lejonhud och klubba, men äfven med en kort mantel (chlamys) och en bredskyggig hatt af det slag, som de attiske efeberna brukade bära. A. M. A.
Thesis. Se Arsis och Cesur.
Thesium L., bot., ett slägte med omkr. 20 europeiska arter, af hvilka blott en, T. alpinum L., spindelört (se d. o.), förekommer i Sverige, dock sällsynt. Hithörande växter äro parasiter å andra växters rötter.
Thesleff (Thessleff) Alexander Amatus, finsk militär, ämbetsman, född d. 16 Nov. 1778 i Viborg, tillhörde en slägt, hvaraf en medlem, Johan T., adlades med namnet Stiernstedt (se d. o.). T. inträdde tidigt i rysk krigstjenst och vann under 1808--09 års finska krig, uti hvars förnämsta bataljer han deltog, grad af major vid generalstaben. Sedermera tog han verksamt del i krigen mot Napoleon 1812--14, hvarunder han befordrades, 1813, till generalmajor. Han förordnades 1819 till chef för den till Finland förlagda ryska infanteridivisionen samt utnämndes 1826 till generallöjtnant och 1841 till general af infanteriet. Vid sidan af sin militära verksamhet handhade han flere vigtiga administrativa värf. Han var 1828--30 och 1832--47 tillf, vicekansler vid universitetet i Helsingfors och 1833--47 adjoint hos generalguvernören, med åliggande bl. a. att föra ordet i senaten. Under loppet af åren 1832--46 tjenstgjorde han tidtals, under furst Mensjikovs frånvaro, såsom t. f. generalguvernör. T. var en välvillig och samvetsgrann man; i Finlands förhållanden ingrep han icke på något afgörande sätt. Död i Viborg d. 15 Nov. 1847. Han hade 1812 erhållit finsk adlig värdighet. M. G. S.
Thespiai (Lat. Thespiae), forngrekisk stad i Beotien, vid foten af berget Helikon, berömd i synnerhet såsom en hufvudort för sånggudinnornas och Eros' dyrkan. Sistnämnde gud egde der ett tempel med en af Praxiteles utförd
Källa: Project Runeberg ·
