Thurn (Ital. Della Torre), en urgammal adlig ätt, som härstammade från Italien, der den hade grefskapet Valsassina vid Como-sjön. Den utbredde sig sedermera till Friuli, Kärnten, Mähren och Böhmen samt iick riksgreflig värdighet. Henrik Mattias (se T. 1), grefve till Thurn och Valsassina, blef 1635 naturaliserad svensk grefve. Hans son, Frans Bernhard (se T. 2), hade redan 1627 fått grefskapet Pernau i Livland. Med dennes son Henrik (se T. 3) utdog 1656 den svenska grenen af ätten.
1. Thurn, Henrik Mattias von, grefve, f. på slottet Lipneck i Böhmen d. 24 Febr. 1567, tjenade under kejsar Rudolf II:s tid i kriget mot turkarna ända till 1606, slog sig sedan ned i Böhmen och tog en framstående del i de rörelser, som aftvungo nämnde kejsare det s. k. majestätsbrefvet 1609. Sedermera var han en bland ledarna för det uppror, som slutade med Rudolfs afsättning och Mattias' upphöjande på tronen (1611). Derför belönades han med ett inkomstbringande ämbete, men miste detta, när han satte sig emot att ärkehertig Ferdinand skulle blifva tronföljare i Böhmen. Från denna tid var han en af den protestantiska oppositionens ledare och deltog bl. a. i den s. k. defenestrationen (de kejserliga sändebudens utkastande genom slottsfönstret i Prag 1618), hvilken blef inledningen till trettioåriga kriget. T. blef nu den böhmiska adelshärens anförare, vann flere drabbningar och belägrade två gånger Wien. Af Böhmens nye konung, Fredrik af Pfalz, blef han dock ej utsedd till öfverbefälhafvare i kriget mot kejsaren, hvilket framkallade en oenighet inom armén, som underlättade de kejserliges seger på Hvita berget 1620. T. måste då fly med konungen, gick sedermera i Betlen Gabors tjenst, erbjöd derpå Venezia sin tjenst samt vistades 1622--23 i Turkiet för att egga detta rike mot kejsaren. Vid denna tid erhöll han den sökta anställningen i Venezia och blef 1625 dess öfverbefälhafvare, men begärde och erhöll afsked redan i April 1627. Efter en kort vistelse i Danmark ingick han 1629 i svensk tjenst och utnämndes till guvernör i Ingermanland. 1630 reste han såsom svenskt sändebud till kurfursten af Brandenburg och följde 1631 Arnim på hans marsch in i Böhmen. Han underhandlade äfven å Gustaf Adolfs vägnar med Wallenstein, innan denne åter inträdt i kejsarens tjenst, hvilket T. sökte förhindra. Han deltog i slaget vid Lützen och sändes på sommaren 1633 med en kår in i Schlesien, der förnyade förhandlingar med Wallenstein fördes, efter hvilkas misslyckande han blef slagen d. 11 Okt. 1633 vid Steinau och tillfångatagen. Wallenstein släppte honom dock utan lösen. 1634 blef T. för någon tid kommendant i Würzburg. År 1636 lät T. i Stockholm trycka en hufvudsakligen mot hans gamle fiende Slavata riktad skrift, hvari han försvarade sina underhandlingar med Wallenstein. Denna skrift har varit af stor vigt med hänsyn till frågan om Wallenstein stämplingar mot kejsaren. I Aug. 1636 begaf T. sig till sin svärdotter i Pernau, i hvilken stad han afled d. 28 Jan. 1640. J. Fr. N.
2. Thurn, Frans Bernhard von, grefve, den föregåendes son, född d. 26 Juli 1592, ingick efter sin ätts förjagande ur Böhmen i svensk tjenst, der han 1625 blef öfverste för lifgardet och 1627 generalmajor och grefve (d. 16 Okt. 1627) med Pernau såsom grefskap. Han deltog med mycken utmärkelse i krigen i Livland och i Preussen på 1620-talet samt gjorde sig känd för mod och försigtighet. 1627 tillfogade han polackerna flere förluster, men sårades svårt och afled af sina blessyrer 1628 i Strassburg i prov. Vestpreussen. J. Fr. N.
3. Thurn, Henrik von, grefve, riksråd, den föregåendes son (födelseåret obekant), tjenade i trettioåriga kriget och hemkom derifrån såsom öfverste. 1649 förordnades han till guvernör i Riga och en del af Livland, blef 1651 generalmajor och 1653 riksråd. Han stupade under ett utfall från Riga d. 20 Aug. 1656, hvarefter de belägrande ryssarna afhöggo hans hufvud. Tsar Alexei återsände det fem dagar senare till hans hustru, Johanna Margareta (f. markgrefvinna af Baden-Hochberg, förut gift med Johan Banér, d. 1661). Det låg i en med rödt taft klädd låda. Svenskarna återköpte hans lik, som begrofs i stadskyrkan i Riga. Med honom utgick den svenska grenen af ätten Thurn. J. Fr. N.