Timon

Timon. 1. T., kallad »misantropen», en mot slutet af 5:te årh. f. Kr. i Athen lefvande, filosofiskt bildad man, som af missnöje med hela den då rådande tidsriktningen, men i synnerhet af grämelse öfver vänners falskhet och otacksamhet greps af ett djupt menniskohat, åt hvilket han vid alla tillfällen gaf luft med den största möjliga bitterhet. Han berättas hafva undvikit allt umgänge med menniskor med undantag af en viss Apemantos, i hvilken han trodde sig finna en själsfrände, och den unge Alkibiades, emedan han om denne förutsåg, att han skulle komma att bringa förderf öfver sin fädernestad. Hans karakter är tecknad i en af Lukianos' satiriska dialoger, och Shakspere har gjort honom till hufvudpersonen i sitt drama »Timon of Athens». T. är den stående typen af en med menniskorna och verldens gång missnöjd och derigenom sig sjelf frätande natur. -- 2. T., kallad »sillografen», grekisk filosof af den skeptiska riktningen, lärjunge af Pyrrhon och Stilpon, lefde omkr. 280 f. Kr. och är mest känd för sina satiriska dikter (s. k. silloi; se Siller). Död i hög ålder i Athen. 1. A. M. A.