Titus

Titus (Lat., »den ärade»), en af aposteln Paulus' medarbetare i hans apostoliska arbete, troligen genom sin börd hedning och af Paulus sjelf omvänd till kristendomen. Han synes icke hafva åtföljt aposteln på någon af dennes missionsresor, utan verkat endast såsom församlingsföreståndare. Af det i Nya test. befintliga brefvet till honom från Paulus framgår, att han i denna egenskap haft sin verksamhet på ön Kreta, der han af Paulus qvarlemnats för att såsom öfverhufvud för de derst. af aposteln stiftade församlingarna ordna församlingsförhållandena och tillsätta lärare. Ovisst är när detta skett, troligen dock efter Paulus' första fångenskap i Rom. Sjelf synes T. hafva varit från Antiochia i Syrien. Af 2 Tim. 4: 10 framgår, att han en tid vistats hos Paulus under dennes andra fångenskap i Rom, hvarifrån han rest till Dalmatien, tvifvelsutan i församlingsärenden. Enligt den kyrkliga traditionen dog T. en naturlig död såsom biskop på Kreta. -- Paulus' bref till Titus är det tredje af de s. k. »pastoralbrefven» i Nya test. Det är antagligen författadt under samma period af Paulus' lif som första brefvet till Timoteus, d. v. s. mellan den första och andra fångenskapen i Rom, och möjligen afsändt från Macedonien. Det har mycket gemensamt med sistnämnda bref, innehållande liksom detta hufvudsakligen föreskrifter och råd i och för församlingsvården samt tecknande en församlingslärares egenskaper och pligter. En egendomlighet för brefvet till Titus är ett citat (1: 12) af en från Kreta bördig grekisk skald (Epimenides), hvilket innehåller en föga smickrande karakteristik af Kretas innevånare. Detta citat på rak arm i ett bref, skrifvet på resande fot, är i sin mån ett bevis för Paulus' humanistiska bildning. -- I likhet med brefven till Timoteus har äfven detta bref varit föremål för kritikens angrepp, men i den äldre kyrkan var dess äkthet oomtvistad. J. P.