Token [tåken], Eng. (»tecken»), benämning på de mynttecken eller polletter, som utfärdades af enskilda personer i England, innan ännu myntade underafdelningar af pennyn (farthings ) funnos. Sådana mynttecken förekommo först på Henrik VIII:s tid (1509--47).
Gifttecken antingen ett [tecken] eller tvänne [tecken][tecken], måste enligt farmakopéernas föreskrift utsättas på de fö… Anföringstecken l. Citationstecken (" l. ,, l. ') nyttjas vid en ordagrann anföring äfvensom ofta då man begagnar ett ord i ö… Klammer T. (egentl. krämpa; ordet är beslägtadt med det svenska klämma och klamp), boktr., ett parentes-tecken, som h… Loco (Lat.; abl. af locus, se d. o.), på stället, i stället för; i prisnoteringar: här på platsen, på försäljnings… Spatium Lat., rymd, tidrymd, mellanrum; boktr., fyllnadstyp, »utslutning», ett stycke stilmassa, användt till att ski… Sigel (af Lat. singulae litterae, enstaka bokstäfver) benämnes inom stenografien återgifvandet af ett ord med endas… Paragraf (Grek. paragrafe, i brädden skrifvet tecken), numrerad mindre afdelning af en skrift, en lag, ett kapitel, et… Citraga ett hieroglyfiskt tecken, som inderna dagligen -- medelst rödt sandelträ, aska af kospillning eller helig jor…
Alla artiklar i ämnet →