Sida 225
Tofslärkan ...
medan staden Tokajs vin endast når upp till andra ordningen. Drufvorna skördas fullmogna, i slutet af Okt. eller början af Nov. Bland de sorter, som framställas, äro följande fem de yppersta. Essence kallas det före pressningen erhållna utflödet ur drufvor, hvilka fått vissna och halft torka ihop, innan de skördats. Drufvorna läggas helt enkelt i en låda med borrade bottenhål för saftens afrinnande, och så erhålles det måhända eldigaste och mest välsmakande af alla viner. Denna (till konsistensen tjocka och honingsliknande) sort nyttjas egentligen blott till förbättrande af andra. Dernäst kommer ausbruch, som fås genom pressning af mogna drufvor och en minst lika stor mängd hoptorkade. I sorten máslás ingå de torkade drufvorna med endast 10--40 proc. Szamorodny är ett ej så sött, men eldigare vin af icke valda drufvor, så ock ordinari (ringare qvalitet), ett godt bordvin. Tokajer är till färgen i början brungult, på äldre dagar grönaktigt. Det eger eldighet, sötma, oljighet, arom, nervstärkande kraft och hållbarhet. Dess sockerhalt utgör 27--32 proc., alkoholhalten 14,3 proc. Årliga skörden uppgår till högst 100,000 hl. Tokaj-drufvan infördes i Ungern på 1200-ialet, men först under 1600-talet spreds densammas rykte. I södra Frankrike har man sökt och i viss mån lyckats naturalisera denna drufva. Äkta tokajer går hufvudsakligen till Polen, Ryssland och Schlesien; annanstädes fås den mera sällan. Konstgjord tokajer tillverkas på kemisk väg i Tyskland och Frankrike.
Tokar, stad och fäste i Nubien omkr. 75 km. s. ö. om Sauakin och 30 km. från Röda hafvet. Efter Hicks pasjas nederlag och död vid Kasjgil i början af Nov. 1883 försvarades fästet en tid af en egyptisk besättning, men gaf sig d. 20 Febr. 1884 åt araberna. En britisk undsättningskår under Graham slog emellertid en arabisk styrka d. 29 Febr. vid Teb och besatte d. 1 Mars T., men återvände d. 4 Mars med stadens befolkning till Trinkitat och Sauakin, och fästet T. öfvergafs. I Febr. 1891 slog en egyptisk kår araberna under Osman Digma vid Apapite och besatte derefter T.
Tokat, stad i turkiska vilajetet Sivas i Mindre Asien, nära Tusanli l. öfre Jesjil Irmak (Iris), är en samling af eländiga hus och ett virrvarr af smutsiga gator i en het, trång dal, ofvanför hvilken ligga ruinerna af en bysantinsk borg. Omkr. 10,000 innev. Förr, då staden var ett hufvudsäte för turkisk industri och en liflig handelsstad, anses den hafva haft 60--100 tusen innev. Ännu finnas kopparhyttor och kopparsmedjor samt någon väfnadsindustri. Omkr. 8 km. högre upp i floddalen ligga ruiner af Komana (se d. o.), bekant för sitt åt mångudinnan (Artemis) helgade tempel, som var en mycket besökt vallfartsort.
Tokay. Se Tokaj.
Token [tåken], Eng. (»tecken»), benämning på de mynttecken eller polletter, som utfärdades af enskilda personer i England, innan ännu myntade underafdelningar af pennyn (farthings) funnos. Sådana mynttecken förekommo först på Henrik VIII:s tid (1509--47).
Tokio (»österns hufvudstad»), före 1869 kalladt Jedo, japanska rikets hufvudstad, ligger på sydöstra kusten af hufvudön, Nippon, i bakgrunden af en rymlig och på alla sidor skyddad, men i närheten af stranden grund vik, på ömse sidor om utloppet af floden Sumida och genomskäres af ett stort antal grafvar och kanaler. Medelst jernväg står T. i förbindelse med det 29 km. derifrån belägna Jokohama, T:s uthamn. Enligt den nya politiska indelningen af riket 1871 bildar T. med sin närmaste omgifning ett särskildt område (fu), 493 qvkm., i spetsen för hvars förvaltning står en guvernör (fu-chiji). Jämte en för hela staden gemensam representation (fu-kwai) har hvart och ett af stadens 15 distrikt (ku) en lokal representation. De forna daimioernas många residens voro synnerligen karakteristiska för staden och särskildt för Kojimachi-ku. Många af dem hafva rifvits och lemnat rum för regeringsbyggnader och andra hus eller för gator; andra, som öfverlefvat sjogunväldets fall, qvarstå omgifna af stora trädgårdar, ryktbara för sina smakfulla anläggningar. Nära midten af Kojimachi-ku, på en af en graf omgifven höjd, låg sjogunernas 1872 uppbrunna residens, der nu ett kejserligt palats har uppförts. Nifonbasji-, Kiobasjioch Kanda-ku, genom hvilka stadens hufvudgata Odori går, äro T:s affärsqvarter. Nifonbasji (»Japans bro») är den medelpunkt, från hvilken alla afstånd i Japan räknas. Nästan alla de förnämsta byggnaderna -- ministeriernas palats och andra statens byggnader -- ligga i dessa fyra »ku». Bland parkerna äro Sjiba och Ujeno de största och vackraste. Kommunikationsmedlen äro i allmänhet bristfälliga. Gatorna äro vanligen krokiga, många dertill så smala, att de äro olämpliga för körtrafik. Allmänt användas ett slags lätta, tvåhjuliga, täckta åkdon (jinrikisja), som dragas vanligen af en man, stundom af två eller flere. Alla gatorna äro, i motsats till de kinesiska städernas, ytterst snygga samt upphöjda på midten för att befordra regnvattnets aflopp till rännstenarna vid sidorna. De flesta husen äro byggda af trä, hvarför eldsvådor ofta ödelägga hela stadsdelar. Folkmängden uppgick vid 1887 års slut till 1,552,457 pers. Undervisningsväsendet är väl organiseradt. 1885 funnos 658 offentliga och enskilda elementarskolor, med 1,563 lärare; kostnaden för de offentliga skolorna uppgick till 145,152 jen (japansk dollar). Barnträdgårdar efter europeiskt mönster hafva inrättats. Derjämte finnas normalskolor, mellanskolor samt fackläroverk, vid hvilka flere europeiska och nord-amerikanska lärare tjenstgöra. I distriktet Hongo ligger universitetet, med fyra fakulteter. -- Staden nämnes icke i Japans historia före slutet af 12:te årh. och synes ej hafva haft någon större betydelse förr än mot slutet af 16:de årh., då Ijejasu, grundläggaren af Tokugavaättens sjogunvärdighet, der valde sitt residens. Sjogunerna, hvilka i nära 300 år residerade i staden, blefvo dess verkliga grundläggare. Genom att tvinga daimioerna att bo der med sina talrika följen ökade de stadens välstånd; en mängd palats byggdes, kanaler
Källa: Project Runeberg ·
