Tonus

Tonus (Lat., af Grek. tonos, spänning; ton, se d. o.), fysiol., skulle egentligen betyda »spänning», men nyttjas hufvudsakligen i betydelsen »ständig innervation». Ett par exempel må anföras. Genom nervus vagus ledes till hjertat oafbrutet en impuls, som hämmar freqvensen af dess slag. Afskäres nerven, bortfaller det hämmande inflytandet, och hjertslagen följa tätare på hvarandra. Man säger då, att inverkan af »vagus tonus» har bortfallit. De glatta musklerna i arterväggarna befinna sig ständigt i kontraktionstillstånd, till följd af en ständig innervation från de vasomotoriska nerverna. Man kallar detta »arter tonus». -- Stundom nyttjas, ehuru oegentligt, ordet tonus i betydelse af »funktionsförmåga», »vitalitet». Jfr Atoni, Tonika och Tonisk. J. E. J-n.