Toppläntor,sjöv., tåg, som tjena att stötta och uppbära en rås yttre ändar, från hvilka de ledas upp till block på toppen af masten eller stången och derifrån till däcket eller märsen, för så vidt de icke äro »fasta», i hvilket fall de äro fastgjorda vid stroppar på toppen och således icke kunna halas. De benämnas efter den rå de tillhöra (focketoppläntor, stormärse-toppläntor o. s. v.). Då man genom att hala ena sidans topplänta förändrar råns läge, säges man toppa rån. Jfr Tackling. R. N.