Trabezon

Trabezon, Trebisond, Tirabzon (på Lingua franca; Turk. Tarábosan l. Tarábusun Fr. Trébisonde, T. Trapezunt, Grek. Trapezus), hufvudstad i ett turkiskt vilajet på Mindre Asiens norra kust, näst Smyrna den vigtigaste handelsplatsen i asiatiska Turkiet. Dess stora vigt i alla tider som handelsstad grundar sig på dess geografiska läge vid den punkt, der den förnämsta och direkta handelsvägen från Persien och Central-Asien öfver Armeniens högland når Svarta hafvets kust. Från det öfriga Mindre Asien är det skildt genom den af ingen flod genomskurna, 2,000--2,400 m. höga bergskedjan utmed Svarta hafvets sydöstra kust. Af denna orsak har staden ett fuktigt, tempereradt och för växtligheten gynsamt klimat. Staden ligger på en sluttande bergsplatå, som stupar i branta afsatser åt ömse sidor mot två djupa dalar, hvilka från det inre löpa nästan parallelt ned mot hafvet. Det hela är omgifvet af bysantinska murar; och den öfre delen af platån, hvilken genom en tvärmur är skild från den nedre, bildar borgen, hvars högsta del bär ett citadell, under medeltiden kejsarnas af T. residens. Den gamla staden, kallad Kale, är bebodd af turkar. Öfver hvardera dalen leder en stenbro, den vestra till en mest af turkar bebodd förstad, som har T:s förnämsta byggnad från medeltiden, den forna grekiska Sofiakyrkan, nu moskén Hagia Sofia. Den andra bron leder till den östra förstaden, hvilken är på väg att blifva stadens förnämsta del. Den bebos hufvudsakligen af kristna och är handelns säte. I närheten af denna ligger, på östra sidan om en udde, hamnen, en redd, öppen för nordöstvinden och så igengrundad, att djupgående fartyg måste ankra på betydligt afstånd från stranden. Derför föredrages ofta det 11 km. längre i v. belägna Platana framför T. Staden har omkr. 32,000 innev., deraf omkr. 2,000 armenier, 7--8 tusen greker och resten turkar. T. förmedlar, som nämndt är, handeln mellan Europa, Armenien, Persien och hela Central-Asien samt står genom flere ångbåtslinier i förbindelse med Konstantinopel och Donaumynningarna. Efter fullbordandet af Poti--Tiflis--Baku-banan har T. i Poti fått en svår medtäflare om handeln. -- Det gamla Trapezus var en grekisk, från Sinope anlagd koloni. Under romerska kejsaretiden gällde det som den förnämsta handelsstaden vid Svarta hafvet. Dess storhetstid började dock först då, sedan bysantinska riket styckats och dess hufvudstad besatts af latinarna (1204), en medlem af komnenernas kejsarehus, Alexios (1204--22), en sonson af kejsar Andronikos I, upprättade på Svarta hafvets södra strand ett sjelfständigt rike, med T. som hufvudstad. Genom sitt isolerade läge var detta rike i stånd att trotsa seldsjuker och osmaner samt bevara sitt oberoende gent emot kejsarna i Niceea och Konstantinopel. Staden belägrades flere gånger, men först 1461 uppgaf den klenmodige kejsar David nästan utan motstånd staden åt turkarna. Kejsarefamiljen var ryktbar för sin skönhet, och dess prinsessor voro som brudar eftersökta af bysantinska kejsare, vesterländska ädlingar och muhammedanska furstar, och de slägtskapsband, som sålunda knötos, gafvo anledning till en mängd diplomatiska förbindelser. Residenset i T. var ryktbart för sin prakt, hofvet för sin lyx och sitt omständliga ceremoniel, men det var äfven en härd för intriger och immoralitet. Kejsarna voro gynnare af konster och vetenskaper, och staden gästades af många lärda män och pryddes med praktfulla byggnader. Kejsaredömets historia är skrifven af Fallmerayer: »Geschichte des kaiserthums von Trapezunt» (1827).