Trapa

Trapa L., sjönöt, bot., ett slägte af örter, lefvande i sjöar, kanaler, grafvar eller dylika stillastående vatten med icke alltför stort djup. Slägtet bildar typen för en egen flock (Hydrocaryes Link) inom nat. fam. Onagrarieae Juss., kl. Tetrandria L. Frukten är stor, stenfruktartad, med 2 eller 4 tornar och nedtill omsluten af den vidväxta foderpipen. I Sverige fanns fordom »sjönöten», T. natans L., i många af Smålands sjöar samt äfven i Vestergötland, enligt en berättelse hemförd af soldater, som återvände från 30-åriga kriget. Emellertid var denna vattenört icke funnen sedan 1700-talet, tills en afart af densamma ([beta] conocarpa F. Aresch.) upptäcktes i en sidovik af sjön Immeln i Skåne 1871. Men äfven der synes sjönöten snart blifva utrotad genom notdragning och plundrande botanister. Den egendomliga växten har en i längd (ända till ett par meter) efter vattnets djup vexlande stjelk, som är besatt med hårfint pardelade birötter, och har bladen nästan rosettlikt samlade i stjelkens spets. Bladskaften äro vid eller ofvan midten uppblåst ihåliga, bildande simorgan, hvarigenom de bredt rutformiga (inemot 3 cm. breda och långa) bladskifvorna, som äro snarlika rombiska björklöf, hållas flytande. Bladbasens sidor äro helbräddade, och de båda andra kanterna äro ojämnt hvasstandade, med rödbrun skiftning å öfre ytan och den undre mer eller mindre småhårig. Blommorna äro helt små, sitta ensamma på korta skaft i de inre bladvecken och hafva hvit färg. Kärnan i frukten är ätlig, och sjönöten odlas i Tyskland i dammar för kärnornas skull; detta är äfven händelsen med den i Kina växande T. bicornis L., som har frukten försedd med två utåtböjda, hornlika tornar. O. T. S.